Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
tar ar mttt kmt, bli till ett dödande glit uti din måge! — Och när falken ätit af
hennes kött, löllo bans fjädrar af, hans krafter öfvergåfvo honom, och han dog.
Räfven fortfor vidare: vet, o varg, att den, som gräfver en grop åt sin broder,
snart faller sjelf deruti, och du var den, som först brukade trolöshet emot mig. —
Upphör att tilltala mig på detta sätt och att för mig berätta sagor, — återtog vargen,
— och tala icke om mina förra onda gerningar! Det är nog för mig att vara i denna
bedröfliga belägenhet, eftersom jag fallit i en olycka, för hvilken en ovän skulle
beklaga mig, vida snarare sålunda en verklig vän. Tänk upp något medel, genom hvilket
du kan befria mig, och bistå mig vid dess begagnande! Om det förorsakar dig besvär
att göra detta, så vet du, att den verkliga vännen för sin vän uthärdar det svåraste
och sjelf kan utsätta sig för döden, blott han kan rädda sin vän; och det har blifvit
sagdt: en tillgifven vän är bättre in en köttslig broder. Om du förskafTar mig
utväg att komma härifrån, så skall jag åt dig sammansamka sådant, som kan bli dig
ett förråd uti nödens tid, ocb jag skall lära dig utomordentliga konstgrepp, genom
hvilka du skall kunna komma in 1 de rikaste vingårdar och äta deras frukt samt
bli lycklig och belåten. — Men räfven log, medan ban talade, och sade: huru sannt
är icke det, som de lärde hafva sagt om den, hvilken är ytterligt okunnig, likasom
du! — Hvad hafva de lärde sagt? — sporde vargen. — Bäfven svarade: de lärde
harva anmärkt, att den, som är rå titi kropp och själ, ir fjerran ifrån förståndet och
nära till okunnigheten; hvad du sade, du trolösa dumhufvud, att den verkliga vännen
underkastar sig allt för sin väns befrielse, det förhåller sig alldeles så, som du sade;
men låt nu din okunnighet och ditt föga förstånd säga dig, huruledes jag skulle
kunna hysa upprigtig vänskap för dig, som visat dig förrädisk emot mig! Har du
kunnat anse mig som en verklig vän till dig, di jag är en fiende, som är glad åt
din olycka? Dessa ord tränga djupare till hjertat än de mest genomborrande pilar,
så framt du förstår dem. Och hvad det beträffar, alt du säger dig vilja gifva mig
sådant, som skall bli mig ett förråd i nödens tid, och att du skall lära mig
konstgrepp, genom hvilka jag skall få tillträde till rika vingårdar och kunna äta deras
frukt, — huru kommer det sig, du illasinnade förrädare, att du icke känner något
medel, genom hvilket du sjelf kan rädda dig undan förderfvet ? Huru långt är du
icke således ifrån att kunna göra dig sjelf någon nytta, ocb huru långt är icke jag
ifrån att mottaga dina rådt Om du känner några konstgrepp, så begagna dem för
att rädda dig sjelf ur denna belägenhet, från hvilken, — det beder jag till Gud, —
din befrielse måtte vara långt aflägsen| Se till, du dåre, om du känner något
konstgrepp, och rldda dig derigenom från döden, inan du slösar dina råd på andra! Men
du liknar en man, som blef angripen af en sjukdom, och till hvilken en annan man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
