Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
UU konung i Dery»bar. Mig ämnade ban antingen doda eller tvinga mig till alt bli
bani gemål; men jag bade haft lid att undkomma honom. Under det ban var
syt-selsatt med att röja min far ur vägen, hade storvesiren, som alltid varit en trogen
tjenare ål sin herre, fört mig ur palatset och 1 säkerhet hos en bland sina vinner;
sedan låt han mig på ett i hemlighet utrustadt skepp lemna ön ocb var sjell mig
följaktig på flykten derifrån. Han ämnade föra mig i säkerhet till en granokonung;
men knappt hade vi seglat några dagar, förrän en fruktansvärd storm uppstod och
dref skeppet mot klippor, få att det krossades. Alla omkommo; jag ensam blef i
sanslöst tillstånd af böljorna kastad upp på stranden. När jag kom till mina sinnen
igen och fann mig allena samt utan någon menniska, var det min första tanke att
störta mig i böljorna ocb sjelf taga mitt lif. Men i detsamma hörde jag bakom mig
ett haller af menniskor ocb hästar. Jag vände mig om för att se, bvad det kunde
vara, och varseblef flera beväpnade ryttare, bland dem en skön yngling, klädd i
pralt-full drägt ocb med krona på sitt hufvud, som red en ädel Arabisk springare. D«a
krönta ynglingen nalkades till mig, intalade mig tröst och erbjöd mig en fristad i
sin moders palats. Jag omtalade för honom allt hvad jag lidit ocb väckte derigenom
hans samt hans följeslagares medlidande. Han förde mig till sin moder, hvart
medlidande Jag likaledes vann, ocb det dröjde icke länge, förrän den unga konungen
erbjöd mig sin hand och sin krona, ett anbud, som jag med tacksamhet mottog,
hvarefter vår förmälning firades med all upptänklig prakt.
Men under del allt folket var sysselsatt med att fira sin konungs förmälning,
landade en natt en af min gemåls fiender, konungen af Zangucbar, som slog a’11
hans folk med svärdsegg och var nära att laga både min gemål och mig till fog1’
ehuru vi med knapp nöd lyckades undkomma honom och fly ned titi hafsstranden.
Der kastade vi oss i en fiskarbåt ocb drefvo i denna två dagar ute på hafvet, en lek
Kr vindar och vågor, tilldess vi på tredje dagen sågo ett skepp komma oss titi mo"’
Glada hoppades vi alt bli upptagna om bord derpå; men till vår förskräckelse funO’1
vi snart, alt skeppet var bemannadt med sjöröfvare. Fem till sex af dem kastade iig
ned i vår farkost, bundo oss och förde ois upp på skeppet, der de genast sleto
stt-jan från mitt ansigte. Min ungdom och milt utseende gjorde på dem elt sådant
istryck, all de alla ville ega mig ocb råkade i blodigt handgemäng om besittningen af
min person. Inom ett ögonblick var bela däcket uppfyldt med lik; alla blefvo
nedhuggna utom en enda, som sade till mig: du är min; jag skall föra dig lill Kairo
och öfverlemna dig ål en af mina vinner, hvilken Jag lofvat en skön sia/vinns.
-Med detsamma föll hans blick på konungen, min gemål, ocb så snart ban fick
kunskap om det band, som förenade mig med denne, kastade han honom genast i tnf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
