- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VII. Bandet /
142

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

«Mi i hela rH(M. Hm kallade in prinsessan» slafvinnor, som skalle bilrida vid
hannes klädsel, men begaf sig derefter till brudgummen, af hvilken bon dock icke
hände erhålla några upplysningar, emedan denne, som rann sig på del högsta hedrad
gMoa förbindelsen med sultanen, föresatt sig att ingenting omtala. Styrkt i sin
öfvertygelse, att dottern bart en elak dröm, tillbragte sultaninnan bela dagen vid
hennes sida och sökte lifva henne tHI deltagande i högtiden, men lyckades ändock
iak* att förjaga hennes ledsnad eller öfvervinna hennes nedstämda lynne.

Ändtligen kom natten, ocb brudparet giek till sängs; men den röregående
nattens händeisar upprepades åter; brudgummen ställdes i det kalla rummet, och bans
plats intogs af Aladdin, som likväl äfven nn lade den dragna sabeln mellan sig
ocb konungadottern. På morgonen förde anden sängen tillbaka till palatset;
sol-tanen infann sig, nyfiken att se, huru det nu stode till med hans dotter, och
brudgummen. som blygdes öfver den roll han spelat, tog vid sultanens ankomst sia
tillflykt titi det yttre rummet. Men prinsessan var lika tyst som morgonen förut,
syntes lika nedslagen och bedröfvad. När konungen, som tydligen såg, att
någonting ovanligt tilldragit sig, tcke knnde aflocka henne något enda ord, biel ban
slutligen uppretad, drog sitt svärd och hotade alt afbugga hennes hufvud, så framt hon
icke genast tillstode, hvad bon hade på hjertat. Förfärad öfver hslelsen och öfver
faderns vredgade utseende, anropade Badrnlbudur hans rörbarmande ocb berättade
»Ht så troget oeh rörande, att sultanen icke kunde dölja sitt medlidande. Hon
ståtade med de orden: om du det minsta betviflar min berättelse, så kan da
lift-spörja den gemål, sons du gifvit, mig; jag kr öfvertygad derom, att ban skall
bevittna sanningen af mina ord.

. Sultanen delade sin dotters djupa bedrSfvetse och försökte på allt sätt
trösta henne. Han1 lät kalla storvesiren och tillsporde denne, huruvida hans son
berättat honom någonting om nätternas händelser, och vezlren, som ingenting hört,
uppmanade genast sin son att för honom ingenting dölja. Den olyckliga
briid-gunmta bekräftade nu sin brnds berättelse och omtalade derjemte, i hvilket
bedröfligt tillstånd ban sjelf I|nbragt, de bägge nätterna, samt tillade, att bellre ville
ban dö än åter en gång utsätta sig för en sådan behandling. Jag betviflar icke.
— .tittade han, — au prinsessan skaH tänka lika med mig, och derföre anhåller
jag, au du, käre fader, måtte hes sultanen utverka upphäfvandet af mitt
äktenskap. *

Dst var naturligtvis påkostande fSr Vezfrens ärelystnad att se äktenskapet
mellan aha son och tanttinsM upphäfdt; men eftersom han märkte, att sultanen «J«’f
önskad* detta, besWt ban att förekomma honom ocb Föreslog, att äktenik«Pet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/7/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free