Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Dervischen kunde icke annat än förvånas öfver anbudet om en sådan
belöning, hvilket tydligen ådagalade, huru sniken ]ag var. Han föreslog I stället att,
om ban visade mig på skatten, skulle ban behålla halfva antalet af mina kameler,
hvaremot ]ag skulle få de öfriga fyrtio, lastade med så mycket dyrbarheter, som
de förmådde bära. Jag tyckte visserligen, att ban ville på sin del taga alltför
mycket, och var ingalunda belåten dermed, alt ban skulle bli lika rik som ]ag;
men hellre än jag ville försumma ett sådant tillfälle att i hast bli rik, förklarade
jag mig nöjd med rörslaget.
Jag drer följaktligen ibop mina kameler, och vi började vandringen. Èfter
någon tid kommo vi in i en rymlig dal, som hade blott en smal ingång, der mina
kameler kunde gå blott en och en; men längre fram blef dalen rymligare, så att ]ag
åler kunde hålla dem tillhopa i bästa ordning. De bägge berg, som bildade
dalen och längst fram kringslöto den i en halfcirkel, voro så höga, branta ocb
otillgängliga, att vi ej behöfde befara, det någon dödlig skulle få se oss här.
När vi kommit in mellan bergen, tillsade dervischen mig att låta mina
kameler lägga sig ned, så skulle ban öppna skatten. Jag lydde bans tillsägelse, och
dervischen uppgjorde nu en brasa af torrt ris, hvari ban kastade något rökverk,
under det ban upprepade ord, som jag icke förstod. Genast uppbvirflade en tjock
rök, ocb när rökpelaren delade sig, syntes i den mellan bägge bergen uppstigande
klippan en stor öppen port, genom hvilken vi hade utsigt åt ett praktfullt palats,
som syntes vara uppfördt af andar, icke af menniskohand. För den underbara
byggnaden bade imellertid jag inga ögon; min blick förbländades af de omätliga
skatter, som jag der ölver allt såg omkring mig, och jag skyndade att med rulla
bänder ösa guld i stora säckar, som likaledes lågo der. Dervischen höll sig i
stället till ädelstenarna, och när ban upplyst mig om anledningen dertill, följde jag
hans exempel. Med ett ord, vi fyllde så många säckar vi kunde ocb lastade den»
på kamelerna. När detta var gjordt, såg jag, alt dervischen, förrän han tillslöl
skatten, gick ännu en gång in 1 hvalfvet och ur en konstrikt arbetad guldvas tog en
liten ask af något för mig obekant träslag, hvilken han stoppade i sin barm; ban
hade förut visat mig, att i asken ej fanns annat än ett slags faårsalva.
Skattbvalfvet tillslöts a t dervischen, ocb vi begåfvo oss på väg, jag främst
med de fyrtio kameler, som jag förbehållit mig, ocb sedan dervischen med de
öfriga.
Aär vi genom den till dalen lédande smala stråten kommit ut på stora vägen,
skulle vi skiljas; dervischens väg ledde till Basrah, min till Baghdad. Jag tackade
Tim Mk B> N«t». VBI. H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
