- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VII. Bandet /
163

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163

skatter visa sig, som ligga fördolda i jordens sköte; men stryker da aldrig si litet
deraf kring högra Ögat, så skall du bli blind.

Nyfiken att se ett bevis på salvans underbara förmåga, bad jag honom gOra
ett försök dermed; ban gjorde det, och jag såg verkligen en ofantlig mängd
skatt-hvalf, fyllda med så förvånande och mångfaldiga rikedomar, att jag Icke kunnat
göra mig någon föreställning derom. Derunder måste jag likväl hålla högra ögat
tillslutet, och jag bad derföre dervischen att stryka något af salvan äfven på detta
öga. Han påminde mig derom, alt jag i sådan händelse skulle bli blind. Detta
ville jag icke tro, utan inbillade mig, att, om salvans strykande på venstra ögat
hade den kraften att uppdaga all verldens skatter, skulle man komma i verklig
besjttaing af dera, om hon blefve struken på bögra ögat, och af detta skäl låg jag
öfver dervischen med böner alt efterkomma min önskan. Han sökte öfvertala mig
att afstå derifrån; men till slut blef han af min envishet nödsakad att göra mig
till viljes. Han strök något af saJvan öfver bögra ögat, som jag böll fast
tillslutet; när jag öppnade detsamma, var allting omkring mig mörker; jag var blind ocb
har varit det till denna stund.

Nu insåg jag följden af min girighet, af mitt omättliga begär efler rikedomar
oob anropade på det bevekligaste dervischen att gifva mig min syn igen. Men han
svarade: — olycklige, jag är ingalunda skulden till ditt elände; du bar endast fått
bvad da förljenade, oob ditt förstoekade hjerta har ådragit dig dina ögons
blindhet. Jag känner många hemligheter; men bland dem finnes icke konsten att
återgifva dig din syn. Om du tror, att sådant är möjligt, så vänd dig till Gud;
Han ensam kan göra dig helbregda. Han bade skänkt dig rikedom, hvilken du
icke var värdig; au bar Han tagit den ifrån dig och skall genom mig låta
densamma tillfalla menniskor, hvilka icke äro så otacksamma som du.

Mera sade icke dervischen, utan lemnade mig ensam qvar och begaf sig bort
med mina åttio kameler; om ieke en karavan, som följande dagen kom ifrån
Basrah, hade af medlidande låtit mig följa med till Baghdad, skulle jag hafva
omkommit ar hunger ocb sorg. Jag måste hädanefter lefva ar aknosor; men för att i
någon mån försona den missgerning, som jag begått emot Gud, ålade jag mig att
mottaga en örfil af hvarje medlidsam menniska, som ville lindra min nöd. Detta, o
de Rättroendes Beherskare, är anledningen till dat, som i går föreföll dig så
förunderligt.

Khalifen bada med nöje lyssnat till den blindes berättelse och sade efter
densammas slut: Baba Abdallah, din synd är stor; man loTvad vare Gud, att du sjelf
ins«tt dan och Ilagt dig offentlig botgörelse. Hädanefter må du dock göra bot för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/7/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free