- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VII. Bandet /
169

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

henne i detta tillatånd. Jag skulle till och med önska, att du Ute den unga
troll-qvinnan befria henne ifrån förvandlingen, om jag icke visste, att;din" hustru i sådant
Eall skulle hämnas ännu grymmare Sn första gången.

Nu vände sig khalifen till Kodjah Hasan och bad honom berätta, huruledes ban,
som varit en fattig man, kommit i besittning af sin närvarande rikedom, tilläggande,
att ban, khalifen, icke gjorde något anspråk på denna rikedom, utan tvärtom lofvade
honam sitt beskydd, på det han måtte kunna i lugn ocb ro njuta densamma.
Rep-slagaren talade som följer:

Ber&ttelsen om Kodjala II agan Alhalilial.

De Rättroendes Beherskare, — så började han, — på det du måtte kunna
förstå, huruledes jag vunnit min lycka, måste jag framför allt berätta för dig om mina
bägge skBtevänner, som ännu lerva ocb vistas i Baghdad, så-att de kunna aflägga
vittnesbörd om min sannfärdighet. Näst Gud, upphofsmannen till allt godt och all
lycka, har jag dem att tacka för alltsammans.

Dessa mina bägge vänner heta Saadi och Saad. Saadi, som är mägta rik,
hyste den öfvertygelsen, att all lycka i verlden beror på besittningen af stora
rikedomar, genom hvilka man kan lefva oberoende ar alla. Saad menar deremot, att
penningar visserligen äro nödvändiga, alldenstund man eljest Icke kan lefva, men att
menniskan bör grunda sin lycka på dygden och får om denna verldens goda
bekymra sig, blott så vida det tjefiar till att uppfylla hennes behof o«h kan sätta henne
i stånd att vara välgörande mot andra. Oaktadt denna olikhet i åsigter äro de dock
de förtroligaste vänner, och med undantag för detta enda fall hafva de aldrig varit
oense med hvarandra.

En dag, då de samtalade i detta ämne, — de hafva sjelfva berättat mig det, —
påstod Saadi, att de fattiga äro fattiga blott derföre, att de födas i armod eller i
motsatt fall hafva förlorat sin förmögenhet genom utsväfningar eller oförutsedda
händelser. — Jag tror, — tillade han, — att de äro ratliga blott derföre, att de aldrig
kunnat samla en så tillräcklig summa, att de genom dennas förståndiga användning
kunna komma ur sitt elände; och jag tror, att, om de någon gång kunde komma så
långt och begagnade sina penningar med förstånd, så skulle de med tiden bli
välmående, till och med rika.

Saad var icke öfverens med sin vän bärutinan, utan menade, att en fattig
kunde lika lätt bli rik genom hvilket annat medel som helst än en summa
penningar, ja, att slumpen ofta kunde bereda en vida större och mer öfverraskande lycka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/7/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free