Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfven landthuset var fullkomligt f deras smak, och sedan ]ag fört mina vinner
genom rutnmen, begåfvo vi oss ned i trädgården, der de funno sitt största nö]e i
en tämligen ansenlig park med citron- och pomeransträd af allehanda arter, hvilkas
blommor och frukter fyllde luften med sitt doft. Vid slutet af denna park låg en
af palmer öfverskuggad paviljong, dit jag inbjöd dem alt hvila på en beqväm soffa.
Under tiden hade två af mina söner fördjupat sig i parken för att leta fogelbon
ocb der blifvit varse ett, som tycktes dem besynnerligt, men som satt så bögt, att
de måste låta en dem medföljande slaf klättra upp i trädet, för att nedtaga
fogel-boet. Nu kommo de glada springande in till oss, och en af gossarne räckte mig
boet med följande ord: se, så roligt, fader; här är ett fogelbo uti en turban)
Saadi och Saad voro öfver det ovanliga fogelboet lika förvånande som ]ag;
men ännu större blef min förvåning, då jag kände igen turbanen som den, hvilken
gladan röfvat ifrån mig. Jag vände turbanen på alla sidor och sade derefter till
de bägge vännerna: ädle herrar, är det er möjligt att ihogkomma, alt detta är den
turban, som jag bar den dagen, då ni första gången gjorden mig den äran att tala
med mig? — Jag tror icke, alt Saadi gifvit derpå bättre akt än jag, — sade Saad;
— men hvarken han eller jag kunna betvifla det, om de bundranilio guldstyckena
finnas deri.
Jag anmärkte, att jag kände fullkomligt igen honom och äfven pà hans tyngd
märkte, att det måste vara den rätta, hvarefter jag lät dem taga turbanen t
händerna för att likaledes känna, huru tung han var. Jag bad dem derjemte anmärka,
att turbanen icke först i dag kommit i trädet, hvilket tydligen bevisades af bans
tillstånd samt det deri befintliga fogelboet, som tycktes antyda, att gladan släppt
bonom i trädet, hvarefter någon fogel deri byggt sitt bo. Sedan jag noggrannt
åskådliggjort detta för dem, började jag linda upp den kring turbanmössan lindade
duken och framtog pungen, hvilken af Saadi genast igenkändes som den jag fått af
bonom. Gnidstyckena räknades och befunnos vara etthundradenitio. Saadi kunde
nu icke längre neka för sanningen, utan sade: Hasan, jag medgifver, att du Icke
kunnat bli rik med dessa bundranitfo guldstycken; men de andra hundranitio, som
du säger dig hafva gömt i en kruka med kli, hafva säkerligen bjelpt dig på fötter.
— Det var förgäfves jag sökte öfvertyga bonom; men nu var liden för
middagsmåltiden inne, och vi satte oss till bords. Först på aftonen stego vi alla till häst och
anlände på natten till Baghdad.
Nu ville händelsen, att mina tjenare försummat skaffa hem korn åt hästarna,
hvilket Icke upptäcktes förrän vid vår hemkomst, så sent på natten, att man in-
Tnii och En N.H. VII B. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
