Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’258
vid bans sida. — Jag är dotter af en ande, — sade hon, — af en bland de
mögligaste andarne, och milt namn är Pari Banu. Det bör sålunda icke förefalla dig
underligt, att jag känner så väl dig som din fader, dina bröder och er fränka
Nurun-nibar. Jag känner äfven din resa och dina äfventyr, (y det var jag, som lät åt dig
utbjuda det underbara äplet i Samarkand, likasom åt Hussein mattan i Bisnagar ocb
åt Ali elfenbensröret i Schiraz. Deraf torde du finna, alt ingenting af det, som
beträffar dig, är mig obekant. Jag vill blott tillägga, att du tycktes mig förtjena en
lyckligare lott än egandet af Nurunnihar. Dertill har jag banat dig vägen. Jag var
nämligen tillstädes, när du afsköt pilen, jag såg, att denna icke skulle hinna ens så
långt som Husseins, och derföre grep jag honom i luften samt gaf honom sådan fart,
att han studsade tillbaka mot klippan, der du fann bonom. Nu beror det blott af
dig att begagna det tillfälle, som erbjudes dig, och att bli ännu lyckligare.
De sista orden uttalade Pari Banu i helt annan ton, med en öm blick på
Achmed och med en sedesam rodnad på kinderna, så att den unga mannen lätt kunde
förstå, hvilken lycka bon menade. Han insåg genast, att Pari Banu i alla
hänseenden öfverträffade den för honom för alltid förlorade Nurunnihar, ocb han välsignade
derföre det ögonblick, då han fick det infallet att uppsöka sin pil. Han tilltalade
derföre den tjusande qvinnan med höfviska ordalag ocb begärde att i alla tider få
bli hennes slaf och beundraren af hennes behag samt att upptagas i hennes tjenst.
Hon förklarade d|eremot sig beredd att mottaga bonom, icke som slaf, utan som
herrskare öfver sin person och sina skatter, blott han ville lofva henne trohet. Hänförd
af hennes skönhet, skyndade ban att gifva henne detta löfte, och nu tillsade hon
honom att från denna stund betrakta sig som hennes herre och gemål. Hon fattade
nu Acbmeds band och förde honom omkring i palatset, hvars dyrbara gemak besågos
och beundrades, tilldess de slutligen inträdde i ett öfver måttan härligt gemak, der
en präktig brölloppsmåltid stod uppdukad. Präktiga fester omvexlade nu under en
lång följd af dagar, och aldrig skulle Achmed, om han ock lefvat bland menniskor i
tusende år, hafva ens kunnat tänka sig någonting sådant. Pari Banu Ijettrade
Achmed vid sig så fullkomligt, att det icke längre stod i bans magt att afstå ifrån henne,
till och med i fall han skulle hafva velat försöka det.
Så gick ett halft år till ända, då Achmed, som alllid på det högsta älskat sin
fader, började förspörja cn innerlig längtan att fa träffa honom. Han begärde Pari
Banus tillåtelse dertill. Bedröfvad deröfver frågade hon, om hon gifvit honom någon
anledning till missnöje, och då Achmed såg, alt hans aflägsnande skulle göra henne
smärta, afstod han från sin önskan. Imellertid kunde han icke med allo besegra sin
längtan att återse sin far ocb talade derföre ofta med henne om den gamla sultanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
