Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fria (lig från din oro. Detta Ar den enda apledoingj som för mig hit, och den
enda nåd, som jag vill utbedja (nig af min herre, Sr den, au det måtte vara mig
medgifvet att då och då komma bit för att betyga dig min {vördnad och underrätta
mig om ditt belsoti|lstånd.
Detta beviljade sultanen honom gerna; men på alla sina frågor om Achmed»
vistelseort erhöll han Icke något svar. Han beslöt derföre, att icke vidare försök
intränga i sonens hemlighet, ocb när denne på fjerde dagen åter ville resa, satle
sig sultanen icke emot detta. Pari Banu var bögeflgeo glad Öfver hans återkomst
och. ångrade nu, alt hon hyst några misstankar emot honom. Hon gick nu till och
med , uti sitt förtroende till bonom ända derhän, att bon sjelfmant uppmanade
honom att besöka sin fader en gång i månaden, ocb dessa besök fortsatte Achmed
länge, för hvarje gång allt dyrbarare klädd och beledsagad af ett allt talrikare
följe.
Achmeds prakt och ögonskenliga rikedom väckte till slut afund hos några bland
sultanens vezirer, hvilka sökte åstadkomma ovänskap mellan sonen och fadern. De
föreställde sultanen, huruledes pligten bjöde honom att utforska, hvar hans son
vistades, och hvarmed ban kunde förskaffa sig all den prakt, hvaraf hon Visade sig
omgifven, så mycket mer, som ban af sultanen icke åtnjöt något underhåll och
tycktes infinna sig vid hofvet endast för alt trotsa sin far och visa bonom,
huruledes han honom förutan kunde lefva som en furste. Ja, hvem kunde vara säker
derom, att han icke en vacker dag skultø uppvigla folket emot sin far. ocb störta
denne från thronen? I början ville sultanen icke lyssna till sådana förespeglingar;
men då de litet imellan upprepades för honom, började till slut äfven
misstänk-sambelen att vakna bos honom sjelf, och ban beslöt att låta bevaka Achmeds steg,
utan att derom säga någonting ens åt sin storvesir. Han kallade derföre en gång
under Acbmeds vistelse i staden tili. sig trollqvinnan och uppmanade denna att söka
tillfredsställa hans nyfikenhet och komma sonens hemlighet på spåren, dock utan
AU hvarken Achmed sjelf eller någon vid hofvet skulle ana någontiiig derom. —
Förlora ingen tid, — sade han slutligen, — utan följ honom, n$r han begifver sig
härifrån, och laga, att du får veta, hvart ban tager vägen, så alt du kan meddela
mig underrättelse derom|
Trollqvinnan, som visste, hvar Husseins och Ali| pilar fallit samt alt Achmed
brukade komma ifrån delta håll, begaf sig dilåt och gömde sig på ett ställe icke
långt ifrån den branta klippväggen. Hon såg Achmed komma ined sina följeslagare
ocb Töljde honom ined ögonen, ända tilldess ban försvunnit ur sigte. Då följde hon
efter ocb såg framför sig den höga klippmuren, hvilken, det insåg hon tydligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
