Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’225
upp till ett ståtligt trld, Fria hvars blad den skönaste musik ocb den ljufvaste
sång klingade. Flaskan med det guldgula vattnet tömdes uti en stor marmorbassin,
som anlades midt i trädgården; bassinen blef icke blott fylld af detta vatten, utan
I densammas midt uppsprang en tjock vattenstråle ända till femtio fots höjd.
Byktet om dessa underbara ting spriddas snart i bela trakten, och från alla håll
strömmade folk till syskonens landthus för att se och beundra dess skönhet.
Konungasönerna hade icke varit länge hemma, förrän de på nytt började sitt
gamla lefnadssätt och sökte sitt hufvudsakligaste tidsfördrif i jagten. Sn dag, då
de jagade på ett ställe, som var beläget några mil från deras hem, hände sig, att
konungen af Persien kom till samma ställe, likaledes för att jaga. Bröderna
ämnade undvika honom och begåfvo sig till den ändan in på en helt smal våg; men
just bår möttes de af konungen och blefvo af bans ankomst så öfverraskade, att
de knappt bade tid att sitta af och kasta sig till marken inför bonom. Schaben
befallde dem att stiga upp, betraktade dem länge med välbehag och frågade
slutligen, hvilka de vore och hvar de hade sitt hem.
— Herre, — svarade Babman, — vi äro söner till den aflidna
uppsynings-mannen öfver dina trädgårdar och bebo ett landthus, hvilket ban byggde kort före
sin död, på del vi skulle vistas der, tilldess vi uppnått tillräcklig ålder att kunna
tjena vår beherskare, när tillfälle dertill skulle erbjuda sig.
— Ni ären vinner af jagten? — frågade sultanen vidare, och Bahman svarade:
— herre, jagten är vårt vanligaste tidsfördrif, och ingen af vår beberrskares
undersåter, som ämnar att en gång bära vapen i bans bårar, försummar denna ridderliga
öfning. Nöjd med svaret, uttalade sultanen sin önskan att få se dem jaga ocb bad
dem sjelfva välja sig hvilket villbråd de helst ville. De följde derföre med
sultanen, och det dröjde icke länge, Inan de fingo sigte på Hera Vilda djur. Bahman
skyndade att angripa ett lejon, men Perwis valde en björn för sin jagt, och inom
kort såg sultanen de vilda djuren falla för de tappra jägarnes spjut. Nu förföljde
Babman en annan björn, Perwis ett annat lejon, och äfven dessa djur voro snart
nedlagda, hvarefter de unga jägarne redde sig till att fortsätta. Dä låt sultanen
kalla dem tillbaka, Lofprisade på del högsta deras skicklighet ocb mod samt bad
dem slippa Qvar bos bonom och sluta sig till hans följe. Denna ära undanbådo
sig liJtvAI bröderne och begärde att först få inhemta sin systers råd; en begäran,
som sultanen beviljade med det tillägget, att de följande dagen skulle infinna sig
bes honom under jagten för att låta bonom veta systerns svar.
Tawn ack Ka KM- VII B. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
