Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’246
■eld, st att han föll i vanmagt. När han åter kom Ull sans, frågade Göd twnim,
om han bade sett vidundret och gifvit akt på dess längd oeb bredd. Han svarad*:
i]d din hirlighet och höghet, o Herre, ]ag har Icke sett annat Sn ett ljus1, »m
tillträde förbi mig och var så långt, att man skulle behöft tre dagar1 för att komtnt
frin dess ena ända till den andra; men ]ag vet Icke hvad det var.; [Då sade Gad:
det, som du ansåg för ett ljus, var Ingenting annat än hafsvidandreis hufvud, och
vet, o Jesus, att jag hvarje dag skapar fyrtio sådana vidunder.
Bulukia frågade vidare, hvad Gud skapat inunder det haf, hvari vidundret
lefver, och ängeln svarade: en stor luftrymd, under denna en eld och under elden
ini brunfläcklg orm, så stor, att, om han icke räddes för Gud, skiillé ban uppsluka
ängeln, som bär de sju länderna, och allt annat hvad han bär, utan att känna det
fingaste deraf i sin kropp. När Gud skapade denna orm, sade ban till densamma:
]ag ämnar anförtro dig någonting; men förvara det väll Ormen svarade: gör bvid
du vill! Då sade Gud: öppna din munl När ormen öppnade sin mun, stoppade
Gud helvetet i bans kropp ocb sade: förvara helvetet till uppståndelsens (lag; när
denna kommer, skall Gud befalla sina änglar att begifva sig dit med kedjor och
släpa helvetet till församlingsplatsen; der skall Gud befalla helvetets portar’Öppna
sig, oéh då skola gnistor spraka fram, större än det högsta berg. — När Bulukia
hörde dessa ord, grät ban häftigt, tog afsked af ängeln ocb vandrade mot vetter,
tilldess ban träffade två änglar, som sutto utanför en~stor tillsluten portj den ena
bade skepnad af ett lejon, den andra af en tjur. Buiukia helsade dem :oth
berättade för dem alla sina äfventyr, hvarefter han frågade dem, hVIIKà de voro, ocb
hvad det var rör en port, som de här bevakade. Änglarne svartide: vi hafva
Ingenting annat att göra än att vakta vid denna port, prisa Gud och’ bedja:’för
Bfo-bammed; men hvad som finnes inanför denna port, det veta vi sjelfva’fckë.
’Bulukia besvor dem vid alltings Skapare att öppna porten för bonom’1 ocb lita honom
4e hvad som funnes derinanföre. De svarade: hvarken vi eller någon annan ’af
Guds skapade varelser bar magt att öppna porten; det förmår blott ’ängeld Gabriel.
Nu bad Bulukia till Gud, att han måtte sända till honom ängeln Gabriel, tich Gud
hörde hans bön samt befallde ängeln Gabriel att sänka sig hed tift jördén och
öppna porten för Bulukia. Gabriel helsade Bulukia, öppnade porten och tillsade
honom att gå in; mén så snart Bulukia kommit in, tillslöt Gabriel åter porten och
uppsteg till himmelen. .Bulukia såg ett ofantligt haf, till hälften salt, ttll hälften
sött och kringslutet af tvänne höga berg af rubin. På bergen gingo änglar, tom
pi Bulukfas frågor svarade, att han här befunne sig under fästet; detta haf, -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
