Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-277
han »r (lekan upptog ett guldstycke, räck to det åt Seinab och sade: tag detta; nu kan
jag icke följa dig längre! — Seinab besvor honom dock att följa med sig, och Ali
förmådde icke göra henne motstånd, utan följde med, tilldess hon stadnade utanför
ett stort hus, hvars port var stängd. — Detta är mitt hus, — sade Seinab; —
öppna porten! — Ali frågade efter nyckeln; men denna sade bon sig hafva glömt och
bad: bonom slå in porten. Men Ali ville icke begå något inbrott, utan stod just i
begrepp att skiljas ifrån henne, då hon lyfte på sin slöja och visade honom ett
ansigte, så vaekert, att han omöjligt kunde skiljas ifrån henne. Han ville imellertid
alldeles icke öppna porten med våld, hvarföre hon öppnade den utan nyckel genom
kraften bo» några heliga namn och gick in på gården med Ali. Här skyndade hon
genast till en på gården befintlig brunn och tvådde sina händer, men började strax
derefter att veklaga och slå sig för sitt bröst. Då All frågade henne efter anledningen
dertill, sade hon, att hon under tvagningen i brunnen tappat en hos hennes man
pantsatt dyrbar ring, hvilken hon tagit på sig honom ovetande, och bad Ali gå
in i. huset, medan hon klädde af sig för att stiga ned i brunnen och leta upp
ringen. Detta ville dock Ali ej medgifva, utan lofvade au sjelf söka efter ringen,
hvarefter han /med Seinabs tillhjelp hissade sig ned i denna, som var mycket djup, men
badei föga vatten. Sedan Ali kommit ned. tog Seinab de kläder, som ban lagt ifrån
sig, gick med dem till sin mor och berättade henne alltsammans.
Ali i nödsakades stadna qvar nere i brunnen, tilldess emir Hasan, husets egare,
kom hem från khalifens divan. Då emiren kommit, befallde ban sin tjenare att ur
brnnhen sk »fia honom vatten tlH tvagningen; men tjenaren fann hinken så tung, att
hatt .icke kunde draga den upp, tittade derföre1 ned i djupet och varseblef en
skep-mk), hvilken ban icke kunde anse för annat än en Efrit, så mycket mer som hän
visste,^ att han vid bortgåendet stängt porten, och Ingenting syntes skadadt på denna.
Han berättadé genast för sin herre, att det vore en Efrit i brunnen, och emiren lät
kalla fyra imamer, som skulle läsa ur Koranen, tilldess anden ginge sin kos.
Ima-merha läste; men Ingen Efrit visade sig, och när emiren slutligen ditkallade flera sina
tjenare, lyckades dessa fä upp hinken, med hvilken den halfnakna Ali följde till deras
stora förvåning. Imamerna ropade: bär är Efrifenl och prisade Gud; men Hasan
sade: dec år ingen Efrit, utan en menniska 90m vi; huru kom du i brunnen? ir
dtii;en tjuf? — Ali Ville förklara det dermed, att han badat uti Tigris ocb genom
strömmen blifvit driften i en kanal, hvarigenom han kommit till brunnen; men då
emiren sade honom, att denna brunn icke stode i någon förbindelse med floden,
måste Ali bekänna sanningen och af emiren begära något kläder, för att slippa gå hem
halfaaken. 1 de lånade kläderna infann han sig hps Ahmed-ed-Denef, som påminde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
