Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bastardfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BASTARDFOLK. 121
måga att bilda pigment ænder ljusets inverkan, så att de
på ständigt blottade hudytor till och med kunde bli
mörkare än hottentotterna. Fischer anser, att den ljusa färgen
i föreliggande fall snarare är dominant än recessiv i
motsats till förhållandet hos mulatterna. Även en annan
egendomlighet iakttogs med avseende på hudfärgen, nämligen
att en viss gul nyans, som framträder mycket tydligt hos
hottentotterna, var relativt sällsynt hos bastarderna, och att
den, där den förekom, ej var så distinkt som hos den
»svarta» stamrasen. Denna gula anstrykning är påtagligen
recessiv.
I fråga om hårets form framgår det av Fischers
undersökningar, att det tätt krusiga hottentotthåret förhåller sig
dominant gentemot det släta boerhåret; detta resultat
överensstämmer med de iakttagelser, som gjorts angående
krusigt och slätt hår hos den vita rasen, men tyckes stå i
motsatsförhållande till de rön, som föreligga med avseende
på bastarder mellan mongoler och negrer, vilka nämligen
påstås visa dominans för mongolhåret, något som måhända,
ifall det är riktigt, kan bero därpå, att det stripiga, raka
håret hos mongolerna är en typ för sig; möjligen är då
denna typ likvärdig med indianernas hår, som säges
dominera vis-à-vis såväl europeiskt som negerhår. Utom krusigt
hår av olika täthet och slätt hår påträffade Fischer hos
rehoboterna vågigt hår, både tätare och luckrare. Han
förmodar, att den verkliga krusigheten betingas av två
olika ärftlighetsanlag, under det att vågigheten beror på
närvaron av ett enda anlag för hårets böjning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
