Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bastardfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BASTARDFOLK. 123
Ögonfärgen var hos rehoboterna mestadels mörkbrun,
dock så att de allra mörkaste nyanserna saknades; rätt många
hade däremot relativt ljusa (gröna, grå eller blå) ögon.
Kvinnornas ögon voro i allmänhet mörkare än männens,
liksom de även hade mörkare hår. Denna starkare
pigmentering hos det kvinnliga könet tyckes vara en vanlig
företeelse, ty även andra forskare omtala ett dylikt
förhållande. Man skulle i så fall här ha att göra med en sexuellt
genetisk korrelation.
Bastarderna där nere i Sydvästafrika nå ofta hög ålder,
det fanns 60- och 70-åringar, ett par systrar voro till och
med respektive 82 och 95 år. Fruktsamheten var
påfallande stor: antalet barn i de undersökta familjerna var i
genomsnitt ungefär 7 pr äktenskap, och det fanns rätt
många familjer med 10, 11, 12 och ännu fler barn. Några
skadliga följder av de mycket ofta upprepade konsangvina
förbindelserna märktes ej, vilket väl får tillskrivas den
omständigheten, att båda stamraserna representera friskt och
kraftigt folk.
Fischer meddelar även en hel del intressanta
iakttagelser om rehoboternas levnadsförhållanden, sedvänjor,
färdigheter, tänkesätt m. m., varav det framgår, att bastardfolket
även psykiskt representerar allehanda kombinationer mellan
de raser, från vilka de härstamma.
Beträffande spörsmålet, huruvida en konstant ras kan
tänkas uppkomma ur bastardfolket i Rehobot, intar Fischer
en mycket deciderad hållning, i det han besvarar frågan
med ett bestämt nej. Han tillfogar på samma gång som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
