Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder och intryck från världsmetropolen vid Thames - 6. De fattigas London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 ’
FRÅN VÄRLDSMETROPOLEN VID THAMES.
Så långt ögat når är den ena lilla tegellådan så lik den andra
som ärtor ur samma säck. En liten smal port och ett fönster i
bottenvåningen samt en kort stentrappa och ett järnstaket utåt
trottoaren, en annan liten smal port, i allo den första lik, dito
fönster, dito trappa och dito järnstaket .. . och så vidare i ändlös,
pinande enformighet. Tåget pustar fram på en viadukt,
jämnhög med hustaken, hvilka nu omgifva oss på alla sidor i
milsvida fält, erinrande om kolossala tegelslagerier. Vi upptäcka, att
tvenne rader af dessa, synbarligen maskinproducerade bostäder
alltid ha mellan de mot hvarandra vettande baksidorna två rader
»trädgårdar» — genom låga murar afdelade parallelogrammer, i
allmänhet utan träd eller ett spår af grönt, men städse fulla af barn,
af-skrädeshögar och fladdrande tvättkläder.
Under de näst följande tio minuterna af resan korsa vi öfver
två dussin snörräta bigator, som i sin ödsliga en- och likformighet
håna våra sista krampaktiga ansträngningar att snappa upp en
pittoresk sida hos denna egendomliga stadsvy. Den ser icke ens
ruskig ut — i fågelperspektiv och passerad med iltågsfart nämligen.
Himlen är nästan halfklar, hvilket i denna del af staden blott
inträffar sextio dagar af årets trehundrasextiofem. Vi kunna därför
krya upp humöret med vissheten, att vi i alla händelser skåda
Londons Eastend från dess fagraste sida.
Så där, nu lägger sig tåget lindrigt på sidan, vi äro i en kurva,
det hvisslar, bromsar, surrar och tåget far in i ett svart hål — förlåt,
i en järnvägshall. »Fenchurch Street!» hojtas — och den
brådskande skaran af infödda medpassagerare knuffar ned oss för en af
stenkolsmodd slipprig trappa. Vi komma ut på en af östra citys
larmande affärsgator, med hufvudet uppfylldt af ett oredigt minne
om, att vi sista halftimmen stirrat på plankartan öfver en bikupa
eller något, hvad som helst, af minst, lika stort arkitektoniskt
intresse.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
