Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Bull at home - 12. London som roar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 82
JOHN|BULL AT HOME.
där den fashionable snobben, som aldrig lägger af frack, cbapeau
och cigarrett, aldrig sysselsätter sig med annat än flickjakt samt
aldrig observerats i annat än ett lindrigt onyktert tillstånd. Han
svänger med hatt och cigarrett på absolut samma sätt på hvarenda
en af Londons trettiofem varietéscener, och från dem alla skryter
han med sina eröfringar och sin onykterhet uti absolut samma
melodi, ackompanjerad af samma benrörelser, samma blinkningar
och samma orkestermusik. Hans kvinnliga pendant är en ung
dam med de kortaste kjolar polisen tillåter. Hon har alltid
händerna i sidorna samt är mycket angelägen att öfvertyga oss om
sin pinsamma oförmåga att gifva öfverkroppen eller hufvudet en
enda naturlig ställning. Hennes äfventyr, om hvilka hon gnäller
för oss, ha alltid till orsak, att hon glömt portnyckeln hemma
under någon af sina regelbundna aftonpromenader. Till slut
underlåter hon aldrig att förklara sig vara rysligt harmsen öfver att
damer icke åtnjuta samma obundna frihet att röka, dricka och
»svänga sig» som de älskvärda herrarne i frack, chapeau och
cigarrett.
Dessa voro ett par af den engelska varieténs »omoraliska»
klichéer. Nu en eller två »moraliska» dylika — ty hvad vore en
engelsk förlustelse utan »moral». Här marscherar en af dem in
på scenen, omedelbart efter den missnöjda och äfventyrsälskande
damen i de korta kjolarne. Det är en gammal invalid i röd
soldatrock, medalj och träben. Han är omgifven af ett par små
beundrande barnbarn — ty hans specialitet är en fin blandning af det
mordpatriotiska och det rörande. Med en graflik stämma från
mellangärdets djup deklamerar han en röfvarhistoria om Tel el
Kebir, och alla soldater i salongen ta med entusiasm upp refrängen
— under stormande fosterländskt jubel från samtliga åhörare, . . .
hvilka i nästa minut grina som solvargar åt clownen Snuff och hans
lagom fetlagda gris eller åt »the two Macs». Dessa senare äro ett
par till sjåare utklädda herrar, som sparka hvarandra för magen så att
det genljuder i salongen, utdela örfilar så att offret gör tre
saltomortaler, slunga hvarandra handlöst tvärs genom spjälväggar samt roa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
