Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från den politiska världen - 16. Några politiska silhuetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA POLITISKA SILHUETTER.
261
vnrmen för »nyheter» — ingalunda är blott och bart en
kammarfilosof. I parlamentet har han visserligen icke lyst som någon
snabbtänkt, städse slagfärdig debattör, men han kan hålla ljungande
tal både på parlamentsmöten och folkmöten — blott han får tid
att förbereda sig. Han reder sig därför bättre i oratoriskt
hänseende som initiativberättigad minister än som kritiserande
oppositionsman.
Morley lär inför ett offentligt möte ha betecknat sig själf såsom
»en försiktig whig till temperamentet, liberal tack vare uppfostran
och intellektuell träning samt radikal på grund af iakttagelser och
erfarenhet». Detta är underbart betecknande icke blott för Morley
själf utan för den gladstoneianska typen af liberalism öfver hufvud,
d. v. s. för den engelska medelklassens egen politiska »ism»: en
liberalism »försiktigt» modifierad i »radikal» anda »på grund af
iakttagelser och erfarenheter» om nödvändigheten att kompromissa
med den framträngande arbetardemokratien. John Morley har mer
än en gång erkänt, att han, hvad den politiska praktiken beträffar,
är opportunist, lefver från hand till mun. Hàn är en af dem, som
bland engelska politiker gjort det »respektabelt» att ändra åsikter
och att, då stunden är kommen, ärligt och otvetydigt erkänna sitt
omslag.
Om han blott hade Englands gamla jordägararistokrati att ta’s
med, skulle den litterärt finbildade Morley blott allt för gärna
inskränka sig till en antifeodal kritik och meningsspridning och
sålunda i modärniserad och anglifierad form efterträda dessa franska
filosofer från förra århundradet, om hvilka han skrifvit med sådan
lysande talang. Men nu är läget inveckladt genom de engelska
arbetarnes själfständiga politiska uppträdande, och därför blir
Morley en »filosofisk radikal», ett politiskt dubbelväsen, men därför
icke någon osjälfständig politisk vindflöjel. Hans karaktärsfasthet i
detta hänseende är höjd öfver allt tvifvel. Om John Morley en
gång öfverger sin nuvarande afvoga hållning mot
normalarbetsdagen, så kommer det att bero därpå, att han i full
intellektuell frihet tror sig hafva upptäckt sitt misstag. Därför kalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
