Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten, Litteraturen och Bohêmen - 21. Några konstnärstyper från det moderna England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA KONSTNÄRSTYPER FRÅN DET MODERNA ENGLAND. 3 5 3
unga flickor, alla klädda i hvita, veckade kostymer af enkel snitt.
De hålla musikinstrumenter i händerna, och det hvilar ett religiöst
högtidligt uttryck öfver deras vackra, men efter modern smak kanske
alltför enformigt regelbundna ansikten. Ställningarna af deras lemmar
erinra något om dessa ceremoniösa åtbörder, som karakteriserade
de byzantinska och tidigare italienska målarskolorna — likväl utan
att totalintrycket af taflan därför blir artificiellt eller oharmoniskt.
Det finns måhända ur symbolisk synpunkt en inre
öfverensstämmelse mellan »den gyllene trappans» sällsamma arkitektur och denna
mystiska procession af högväxta, smärta, i hvitt draperade jungfrur
med de vidöppna, svärmiskt spörjande ögonen. Den som till
äfventyrs icke kan njuta af kompositionen från denna synpunkt, finner
riklig ersättning i färgbehandlingen. Den ljust gula marmortrappan
och de i varmt hvita toner hållna draperierna äro målade med
vidunderlig flit och skicklighet. I hvarje kvadratfot marmor äro med
penseln inarbetade dussintals fina ljus- och färgskiftningar, och i
hvarje minsta del af de uti tusentals fina veck fallande draperierna
finner man sorgfälligt studerade skuggor eller förtoningar af den
hvita grundfärgen. Det är möjligt att Alma-Tadema målar marmor
bättre än Burne-Jones; denne senare är dock säkerligen oöfverträffad
bland moderna engelska artister i den svåra konsten att på ett
tillfredsställande sätt återgifva de varma ljusskiftningarna, som uppstå
då ett mycket mjukt hvitt tyg konstfullt ordnas till ett högeligen
kompliceradt draperi.
I alla hänseenden en kontrast till »The Golden Stairs»
är den midt emot hängande, något större taflan »King Cophetua
and the Beggar Maid». Under det den gula marmorn och de
talrika, ungdomligt friska flickansiktena göra den förra till en
inspirerad studie i några få ljusmättade och glada grundtoner, är den
senare en mästerlig symfoni uti en rik skala af djupa, glödande
färger. Här ha vi framför oss i en brokig blandning alla de
säregna former och ornamenter, som kunna tänkas hafva
karakteriserat det inre af en fornkeltisk konungasal. Midt framför
åskådaren, högt uppe i taflans mellangrund är det rikt snidade högsätet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
