Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten, Litteraturen och Bohêmen - 22. Teaterlif vid Thames
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37 6 KONSTEN, LITTERATUREN OCH BOHÉMEN.
hvarje käckt uppsåt, att visa det nu lefvande släktet, tidens kropp,
ett troget aftryck af dess gestalt. Afsikt och förmåga att låta dramats
karakterer »röja spåren af det förflutna» saknas alldeles — trots
Darwin, Spencer och Englands hela andel i nutidens
evolutionsidéer.
I ingen europeisk storstad följer man så konsekvent
grundsatsen, att teatern finns blot til lyst, som i London. Och »lyst» måste
här tagas i den inskränkta bemärkelsen af det som fägnar ett
ofilosofiskt öga, klingar grant för ett oskoladt öra och retar den tanklöses
skrattmuskler. Det är tillständigt att tårkörtlarna någon gång lockas
till verksamhet under en teaterföreställning i London — dock ej i
slutet af sista akten — men det måste vara något rörande, ej något
tragiskt, som skall vara orsak härtill. Undantag finnas naturligtvis,
men de äro, som vi skola se, af den art, att de tyckas särskildt
bestälda för att bestyrka den regel vi här antydt.
Litterärt finbildade engelsmän, hvilka hälsat Ibsen som stor nog
att vara profet i det stolta Albion, hafva med märkvärdig
oförbehållsamhet jämrat sig öfver denna den engelska teaterns bristande
öfverensstämmelse med tidsandan samt öfver engelsmannens
obenägenhet att i de dramatiska museernas tempel söka en mer
förfinad och intellektuell »lyst» än den ofvan definierade. John Bull
är emellertid icke själfanalytiskt anlagd, och de engelska kritikerna
af landets teaterlif hafva gifvit föga upplysning om hur det
närvarande tillståndet kan tänkas förskyldt. Den enklaste och
populäraste teorin — hvilken kanske i grunden också är den djupsinnigaste
— synes kunna sammanfattas i tesen, att världsstaden London har
sådana teaterförhållanden, som den moderna världskommersialismens
centrum förtjänar.
Det engelska skådespelet för dagen står ännu kvar på
melodramståndpunkten, emedan Londons förhållanden fordra det.
Eftersom man måste fiska upp sin publik i femmillionvimlet och ej kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
