Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten, Litteraturen och Bohêmen - 22. Teaterlif vid Thames
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERLIF VID THAMES.
^69
den vimlade af de vanliga politiska godtköpskvickheterna för dagen
och emedan alla originaloperans karakterer, utom Carmen själf, hade
upp och nedvändts, så att de bildade de blödigaste clownroller.
Tjurfäktaren spelades af en dam, den sentimentala Michaela var
förvandlad till en robust munkbromadam, don José var en
fullkomlig harlekin o. s. v. Musiken, så när som på en del intagande
enskildheter, var naturligtvis ytterst banal; baletten var däremot
förtjusande och uppsättningen utomordentligt vacker. Hvad publiken
tycktes skatta högst — näst baletten — var det ymniga witsmakeriet
med välbekanta händelser för dagen. Realism förstår man sig icke
på vid stranden af Thames, men det hindrar icke att man vill ha
sitt gallimatias bragt up to date.
Engelsmännen hafva under de sista åren med häpnadsväckande
snabbhet börjat utveckla en verklig passion för teatraliska
föreställningar af stor prakt och skönhet. Det sätt hvarpå Londons
operor, större skådespel, »pantomimer», baletter och
dekorationsstycken äro uppsatta, öfverträffar enligt de bästa auktoriteter allt man
kan få skåda i någon annan världsstad. De summor, som vid
hvarje särskildt tillfälle spenderas på dekorationer, rekvisita, kostymer,
mekaniska hjälpmedel och belysningseffekter äro otroliga. Det finns
blott ett, som är ännu mer öfverraskande, och det är den entusiasm,
hvarmed den engelska allmänheten — från prinsen af Wales till
ar-beterskor med femton shillings i veckan — spendera tid och
penningar för att friska upp sig med denna ögonfägnad.
Det är intet tvifvel underkastadt, att denna nya, stadigt
tilltagande begifvenhet på teatralisk prakt på ett ovedersägligt sätt
bevisar tillvaron af ett ingalunda underlägset skönhetssinne. Man blir
icke bjuden på någon »bondgrannlåt» på Londons teatrar. De
engelska dekorationsmålarne, kostymtecknarne och ledarne af de
sceniska uppsättningarna äro ofta skolade konstnärer och förfoga ej
sällan öfver hart när obegränsade materiella tillgångar. Ha de till
uppgift att sätta upp »Romeo och Julia», händer det att de bli sända
till Verona för att af hjärtans lust studera, samla intryck och motiv.
Finna de på ett torg i Verona en gammal, pittoresk marmorfontän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
