Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten, Litteraturen och Bohêmen - 23. Den sköna och den osköna litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SKÖNA OCH DEN OSKÖNA LITTERATUREN. 401
Inom det moderna Englands estetiska lif intar William Morris
en af de mest framstående platserna. Han tillhör, i all sin
afsön-drade ursprunglighet, den grupp af originella, engelska
skönhetsälskare, estetiska reformatorer och konstnärer, för hvilka det
underliga geniet Dante Gabriel Rossetti var chefen och med hvilka
det moderna Englands stora konstkritiska snille John Ruskin går en
god bit samman. Näst Ruskin är kanske Morris den populäraste
af gruppen — närmast på grund af sin mångsidighet. Han är en
originell tänkare och konstteoretiker, en i det moderna England
epokgörande tecknare och konstbandtverkare af det mest
mångsidiga slag samt en af dess störste nu lefvande skalder.
Listan på Morris’ böcker är ej synnerligt lång — den omfattar
omkring ett dussin verk utom samlingar af mindre dikter,
föreläsningar och dylikt; men bland dem äro väldiga företag: t. ex.
engelska återgifvanden af Homeri Odyssé och af Virgilii Aeneid, en
stor diktcykel i fyra tjocka böcker, kallad »The Earthly Paradise»
samt ett präktigt arkaistiskt epos »The Story of Sigurd the
Vol-sung and the Fall of the Nibelungs» och flera stora diktverk på
blandad vers och prosa med forngermanska motiv. Morris har ett
slags älskvärd vurm för sjöfarar- och hjältedåd i den gamla, stora
stilen, och han har, som vi sett, en underbar, naturlig förmåga att
sätta sig in i och återge den storslagna, halfbarbariska diktningens
anda och språkform; han är en grundlig kännare af den äldsta
germaniska och skandinaviska diktkonsten; han har tillbragt somrar af
studier på Island och i samarbete med en lärd isländare har han
utgifvit många af öns folksagor på engelska; och slutligen består
hans diktarlynne just i en konstnärlig drift att uti ett hugstort,
ren-sadt och dock modernt språk samt uti fulländad poetisk form återge
eller omskapa någon idédjup legend af äldre eller yngre dato.
Spörjer oss nu vårt kritiska förnuft, hvad all denna arkeologi
i poesin skall vara bra till, ger oss det totalintryck, som Morris’
dikter lämna, det bästa och mest tillfredsställande svaret. I detta
intryck ingår hufvudsakligen en, för oss det nittonde århundradets
barn, mycket främmande men därför ej mindre upplyftande
lyck-Moderna England. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
