Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Stenåldern - Lefnadssätt. — Husdjur. — Åkerbruk. — Boningar. — Husgeråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lefiuadssfitt. — Husdjur, — Åkerbruk« — Boningar. — Husgeråd.
Vi hafva sett, att de äldsta lemningama efter menniskor i Norden
lära oss känna ett folk, som for sitt uppehälle helt och hållet var hänvisadt
till jagt och fiske. Under långa tider har väl detta förhållande fortfarit, men
att ett sådant tillstånd icke är en nödvändig följd af obekäntskap med
metallers bruk, och att ett stenåldersfolk kan idka både boskapsskötsel och något
åkerbruk, det visar erfarenheten från många länder både inom och utom
Europa. I Schweiz, i Belgien, i England och andra länder har man funnit de
mest otvetydiga bevis for att de ännu i dag vigtigaste husdjuren spelade en
stor rol redan före stenålderns slut.
Det bör då icke väcka vår förvåning, att man påträifat bevis för att
äfven stenålderns folk i Sverige egde husdjur. I grafvar från senare delen
af denna period har man nämligen äfven i vårt land vid flere tillfällen
funnit ben af nötkreatur, häst, far, svin och hund; möjligen äfven af get. Att
dessa ben verkligen äro lika gamla som sjelfva grafvarna och icke blifvit,
såsom man varit böjd att antaga, i senare tid insläpade af något djur som i
grafven tagit sin bostad, visas både af benens läge och deraf att flere af dessa
ben äro förarbetade till verktyg.
Den omständigheten, att boskapsskötseln var främmande för den äldre
stenåldern, men känd under periodens senare del, är af synnerligen stor vigt
icke blott derför, att den utvisar, en förbättring i befolkningens
lefnadsför-hållanden, utan äfven derfor, att vi, då husdjuren icke kunna anses vara
inhemska i vårt land, häri spåra verkan af en förbindelse mellan Sverige och
den öfriga verlden under stenåldern. Vi kunna tillägga, att detta förhållande
utan tvifvel äfven antyder en förbindelse mellan Asien och Europa, och att
husdjuren torde kunna betraktas såsom den första af de många i
kulturhistoriskt hänseénde oskattbara gåfvor som • Europa mottagit af Orienten. Denna
gåfva efterföljdes först af sädesslagen, sedan af bronsen, jernet och
skrif-konsten.
I ruinerna efter de schweiziska pålbygnadema har man funnit bevis för
att hvete, korn och lin redan under stenåldern odlades af Alpernas folk. I
Sverige äro några spår af ftkerbruk under denna tid visserligen ännu icke
upptäckta, men detta torde dock ej böra anföras såsom något afgörande
bevis for att åkerbruket då varit alldeles okändt i vårt land. Före upptäckten
af pålbygnadema var man ju fullkomligt okunnig om åkerbrukets höga ålder
i Schweiz, och vi böra komma i håg, att vi icke från Sverige känna något
stenåldersfynd, i hvilket man med skäl kunnat vänta att påträffa ännu
bestämbara lemningar af säd. Äfven om sådana lemningar aldrig skulle hos oss
upptäckas, kan man dock tänka sig möjligheten af att bevisa det svenska
stenåldersfolkets bekantskap med något åkerbruk, t. ex. genom fyndet af en
handqvarn i en graf från denna tid; sådana qvarnar, naturligtvis af enklaste
slag, hafva flere gånger påträffats i de schweiziska pålbygnadema. Skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
