Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Stenåldern - Kläder. — Prydnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Många af dessa flintskrapor, hvilka i stort antal förekomma i fynden
från stenåldern både i Sverige och andra länder, hafva dock troligen äfven
varit använda till andra ändamål, t. ex. i stället for hyfvel för att finskrapa
träarbeten.
Skinnkläderna syddes troligen med trådar gjorda af senor, på samma
sätt som eskimåer och lappar ännu bruka. En nyare författare1 beskrifver på
följande sätt, huru sådan tråd tillverkas af renens senor i Lappland: »De senorT
som finnas å renens framben till fotens böjmuskler, tillvaratagas alltid, och om
de icke genast användas, förvaras de torkade, tills de behöfvas, för att deraf
göra tråd. Motsvarande senor från bakbenen anses sämre och äro äfven
gröfre; de begagnas till snören, men bearbetas, lika som de förstnämda, för
22. Skrapa af sten med bandtag af fossilt elfenben, begagnad nf
eskimåerne i Nordamerika. 1 ,.
23. Skrapan fig. 22, sedd från sidan.
detta ändamål hufvudsakligen sålunda: torkade uppmjukas senorna med
vatten, färska behandlas de direkt; först bultas de och upplossas derigenom;
derefter sönderslitas de med tänderna i långa lockar, allt finare och finare; nu
uppblötas de ytterligare på sa sätt, att de uppvärmda ingnidas med märg
eller något annat fett, så att de blifva så hala och smidiga som möjligt.
Derefter tillspetsas hvarje tråd och drages successivt genom hål af olika
storlek, borrade för ändamålet i skifvor, ibland gjorda af metall, men
vanligen af trä eller ben, eller af de handformiga framtaggarna å renens
horn. Genom sådan dragning blir tråden slät och jemntjock samt, då han
drages genom allt finare hål, ibland ytterligt fin. Två sådana trådar snos
sedermera tillsamman med handen mot kinden eller låret, under det att de
tid efter annan blötas med saliv. Man brukar icke alltid och öfver allt dessa
1 G. von Diiben, Om Lappland och lapparne (Stockholm, 1873), s. 131.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
