Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Stenåldern - Befolkningen och dess utbredning. — Lapparnes stenålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I allmänhet torde endast de delar af Sverige som ligga vid hafvet,
sjöarna och de större vattendragen varit bebodda. I det inre af landet finner
man mera sällan minnen från denna tid.
De flesta minnena från stenåldern, både de fasta och de lösa, träffas i
landets södra och vestra delar. Utan jemförelse rikast på fomsaker från denna
tid är Skåne, i hvilket landskap, som endast innefattar en åttondedel af
Götaland, man funnit mer än tre ijerdedelar af alla från hela Sverige nu kända
stensaker af de till stenåldern hörande formerna. Härtill kommer, att de
allra flesta skånska stensakerna äro funna på slättbygden utmed kusten, under
det att endast jemförelsevis få sådana saker hittats i landskapets vidsträckta
inre, mera skogbeväxta och bergiga trakter. Häraf framgår, att Skånes
kusttrakter under stenåldern utgjort den tätast bebygda delen af Sverige.
Näst Skåne äro de södra och vestra kusttrakterna — Bleking, Halland
och Bohuslän — samt Vestergötland, Dal och sydvestra delen af Vermland
rikast på grafvar och andra minnen från stenåldern och synas således hafva
jernte förenämda landskap varit stenålderns förnämsta bygder i Sverige.
Å slättlandet kring Falköping finnes ännu, trots tusenårig odling, en större
mängd grafvar från stenåldern än annorstädes.
Rika på minnen från denna tid äro äfven vissa trakter af Småland,
i synnerhet kustnejden vid Östersjön och den del af det inre som ligger kring
de stora sjöar och vattendrag, hvilka medelst de genom Bleking och Halland
gående floderna stå i förbindelse med hafvet.
Så mycket mera anmärkningsvärdt är det då, att ingen enda graf från
stenåldern är känd från hela den östra kusten, och att äfven de lösa
forn-sakerna från samma tid, så talrika i de vestra kusttrakterna, mycket sällan
anträffas i de östra, norr om Kalmar sund, samt att både grafvar och fomsaker
från stenåldern äro mycket sällsynta å de på minnen från hednatidens senare
del så ovanligt rika öarna Öland och Gotland.
En omständighet som förtjenar vår särskilda uppmärksamhet är, att de
olika fornsakstyperna och grafformema icke äro likformigt fördelade inom den
del af Sverige som varit bebodd under stenåldern l.
De stensaker af den äldre stenålderns typer (fig. 1—6), som hittills äro
kända från Sverige, hafva nästan alla blifvit funna i Skåne. Och i detta
landskap har man äfven träffat ett jemförelsevis stort antal af ett slags till
den yngre stenålderns äldsta tid hörande flintyxor (fig. 111), hvilka i landet
norr om Skåne äro vida mera sällsynta1 2.
1 Att arbeten af flinta i Skåne äro jemförelsevis vida allmännare un i de andra landskapen,
hafva vi redan anmärkt. I Skåne äro mer iin sex sjundedelar af alla stensakerna förfärdigade af
flinta, under det att i Svealand flintsakerna knapt utgöra en sjundedel af det bela. Utom Skåne
är det endast i Halland, Bohuslän och Vestergötland som man funnit flere arbeten af flinta än af
andra stenslag. — Se författarens föredrag vid kongressen i Stockholm (s. 174).
2 Se författarens afhandling om de olika typerna af flintyxor, i Tidskrift för
antropologi, h. 1 (Stockholm, 1875).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
