Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Bronsåldern. (Till omkring Kristi födelse) - Olika åsigter om bronsålderns början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det som egde kopparredskap». —» Det torde vara allmänt kändt, att
professor Nilsson sedermera öfvergifvit denna kimbfiska teori.
Samma år, 1843, endast några månader efter fullbordandet af Nilssons
klassiska verk, utkom Worsaaes »Danmarks oldtid». Afven Worsaae antager
i detta arbete en ny invandring till Norden vid bronsålderns början,
hufvud-sakligen på grund af den fullkomliga olikhet i begrafningssättet, som då och
långt senare ansågs hafva inträdt samtidigt med begynnelsen af nämda period.
Men han anser, att invåname i södra Skandinavien under bronsåldern voro
af gotisk, således germanisk staita, och icke kelter, en åsigt beroende på en
af de danska fornforskarne vid den tiden hyllad, men sedermera öfvergifven
föreställning, att bronsåldern i Danmark varat ända in emot det åttonde eller
nionde århundradet efter Kristi födelse, i hvilket fall man icke kunde tänka
på, att något annat folk än ett af germanisk härkomst under bronsåldern
bott i landet. Jyllands gamla namn^»den Kimbriska halfön» och det vanliga
antagandet, att denna halfö varit bebodd af kimbrer, ett folk af keltisk
härkomst, föranleda dock Worsaae till det tillägget,, att möjligen »en enstaka
keltisk stam kuude i någon tid hafva uppehållit sig på den jylländska halfön»
under bronsåldern. Worsaae antager, att goterne vid bronsålderns början
invandrat från norra Tysklands östersjöländer till Danmark, der de antingen
fullkomligt tillintetgjorde eller underkufvade landets förra invånare, hvilka
möjligen måste tjena sina nya herrar som trälar och härigenom bildat
grundstommen till det trälstånd, som ända in i medeltiden fans i Norden. »Hade
de blandat sig med dem,-borde man i grafvarna finna spår af denna
sammansmältning, och olikheten mellan sten- och bronsålderns grafskick skulle
då icke alltid hafva varit så i ögonen fallande som den verkligen är.» Sedan t
man hunnit få en mera omfattande kännedom om bronsålderns förhållanden,
har emellertid Worsaae sjelf ådagalagt, att denna hans äldsta uppfattning
berott på förutsättningar, hvil ka visat sig vara oriktiga.
Axel Emanuel Holmberg, hvilkens år 1852 utgifna skildring af
Nordbon under hednatiden till en stor del grundar sig på VV’orsaaes nyss
oru-nämda arbete, säger visserligen också, att stenåldern plötsligen slutade genom
en ny invandring, hvilket han söker bevisa i synnerhet genom det olika
be-grafningssätt och den olika hufvudskålsform, som då skulle hafva framträdt. Men
han tillägger, att Nilsson och Anders Retzius ådagalagt, att de i bronsålderns
grafvar funna hufvudskålarna tillhört en keltisk folkstam. Holmberg söker
till och med bevisa, att en qvarlefva af denna keltiska befolkning ända in i
vår tid bibehållit sig på ön Tjörn i Bohuslän.
År 1859 uppvisade emellertid Worsaae, att det icke varit en så skarp
gräns mellan stenåldern och bronsåldern, som man förut antagit, i synnerhet
med afseende på grafskicket, utan att man kunde steg för steg följa en öfver-r
gång mellan stenålderns och bronsålderns grafvar, hvilket synes antyd^ att
den nya kulturen småningom utbredt sig öfver landet, och att stenålderns folk
ej blifvit på en gång undanträngdt eller tillintetgjordt. Ilan visar likväl, att
det icke såsom en öfvergångstid mellan stenåldern och den egeutliga brons-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
