Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Bronsåldern. (Till omkring Kristi födelse) - På hvilken väg har den första kännedomen om bronsen framträngt till Norden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
period funnit lemningar af lik, hvilka, såsom jemte dem liggande bronssaker
visa, icke kunna hafva blifvit nedlagda der förr än efter bronsålderns början.
Stundom visa sig dessa begrafningar tillhöra förra delen af den nya perioden;
stundom forskrifva de sig från bronsålderns senare del.
Grafvar af förra slaget — det vill säga från stenåldern och den äldre
bronsåldern — äro anträffade i stora hällkistor vid Bäckaryd i Småland, vid
Karleby och Herrljunga i Vestergötland (se sid. 02 här ofvan). Såsom
exempel på grafvar af det senare slaget kunna vi anföra ett fynd, som gjordes
sommarn 1872 vid borttagandet af en grafhög å Kinna-Sandens egor, nära
Kinua kyrka, söder om Borås i Vestergötland. Man fann nämligen på högens
botten en stor, i tre rum afdelad stenkista, hvilken, såsom flere i dess nedre
del liggande flintsaker utvisade, ursprungligen varit begagnad af stenålderns
folk; men längst upp i samma kista voro några lerkrukor nedsatta, som
inne-höllo brända*ben och bronssaker från seuare delen af bronsåldern.
Man kan icke gernä antaga, att, om bronsåldern börjat genom
invandringen af ett nytt folk, detta folk skulle hafva begagnat sig af de grafvar, som
uppförts af landets förra invånare, besegrade, undanträngda och säkerligen
hatade af de nya inbyggarne. Härtill kommer, att ett nytt folk på den
tiden torde hafva varit liktydigt med en ny religion, och vi behöfva icke gå
långt för att finna, huru icke ens i vår tid anhängarne af olika religioner
vilja hvila på samma begrafningsplats.
Under stenåldern begrofvos liken ofta i sittande ställning; samma
egendomliga förhållande har också några gånger iakttagits i grafvar från
brons-.åldern. Afven detta häntyder snarare på samma folk än på en ny invandring.
En omständighet som synes oss vara af stor vigt för den föreliggande
frågan är, att det område, inom hvilket fornsaker af de för den äldre
nordiska bronsåldern egendomliga formerna anträffas, har samma gränser som
det, inom hvilket man finner fornsaker af de typer, som äro utmärkande för
den senare delen af den nordiska stenåldern. De minnen man från hvardera
af dessa perioder finner i hela området, från Trondhjemstrakten i Norge
till Oldenburg och Brandenburg, från Weichsel till Hannover, äro sins
emellan alldeles lika, men de skilja sig betydligt från dem man anträffar i
länderna öster, söder och vester derom. Då ligger den förklaringen nära till
hands, att denna likhet beror derpå, att invånarne i det »nordiska» området
både under stenålderns senare och bronsålderns förra del hört till ett annat
folk än de, som innehade länderna deromkring, samt att hufvudmassan af
detta nordiska folk under båda perioderna varit densamma.
Man har visserligen velat i den öfverlägsenhet, som röjer sig i de äldre
nordiska bronsarbetena, se ett bevis för, att det folk, som förfärdigat demt
icke kunnat vam det samma som stenålderns. Denna betänklighet saknar
dock möjligen tillräcklig grund just derför, att de nordiska arbetena fråu den
äldre bronsåldern äro så olika, samt i finhet och smak så öfverlägsna, de tilL
samma period hörande alstren af de andra ländernas slöjd. Om en ny
invandring egt rum hit, vore det nämligen svårt att förklara, hvarför det i landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
