Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Bronsåldern. (Till omkring Kristi födelse) - Vapen. — Verktyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guldplåt med pressade figurer, som tydligen prydt midten af en sköld. Detta
och andra fynd antyda, att sköldarna varit runda, och de flesta sköldar, som
äro af bildade på hällristningarna, hafva samma form; någon gång ses dock
der fyrkantiga sköldar (fig. 155). Storleken synes i allmänhet icke hafva
varit betydlig.
I Sverige och Danmark har man äfven påträffat några till bronsålderns
senare del hörande sköldar, som helt och hållet äro af brons. En präktig
sådan sköld, ganska stor och nästan rund, af en tunn bronsplåt med
ornament i drifvet arbete, hittades för ungefär tio år sedan i en torfmosse vid
Nackhälle nära Varberg i Halland (fig. 194). Midt på baksidan sitter ett
handtag, men det är så litet, att endast två fingrar fa rum deri.
Af hjelmar från bronsåldern har man hittills endast en gång funnit
spår, nämligen ett i Danmark hittadt, präktigt, med guld belagdt hakstycke
till en hjelm från den äldre bronsåldern.
Några andra skyddsvapen, såsom brynjor eller dylikt, hafva icke
anträffats i fynden från vår bronsålder. Det är först under den äldre
jern-åldem, som de synas hafva kommit i bruk här i Norden.
Svärd och dolkar af brons äro i Sverige funna i ganska stort antal;
man känner för närvarande omkring 500 (fig. 192 och 198). Svärden, hvilka
tydligen mera voro ämnade till stickvapen än till huggvapen, äro egentligen,
såsom vi sid. 91 antydt, endast förlängda dolkar. Fästena voro, i synnerhet
under den äldre bronsåldern, ofta af brons, stundom belagda med guld och
prydda med infattade bemstensstycken eller med emaljliknande inläggningar
af harts. Från den senare delen af bronsåldern har man i svensk jord hittat
ej få bronssvärd, som tydligen äro utländska arbeten (fig. 216—219).
Några gånger hafva de till svärden och dolkama hörande slidoma mer
eller mindre fullständigt bibehållit sig. Så hittades i den sidan 123 omtalade
grafven vid Dömmestorp i Halland en utmärkt väl bevarad dolkslida, hvilken,
liksom flere andra, består af trä, öfverdraget med väl garfvadt läder och
fodradt med fint skinn; nederst sitter en doppsko af brons (fig. 199). För att
dolken ej skulle så lätt glida ur slidan, äro de inåt vända håren af skinnet
riktade nedåt. I danska grafvar har man funnit ett par svärdsslidor af trä,
som icke varit öfverdragna med läder; en af dem, prydd med utskurna sirater,
ses fig. 197.
Flere vackra stridsyxor af brons äro funna i Sverige. En sådan, prydd
på det för den äldre bronsåldern egendomliga sättet, är afbildad fig. 139.
Äfven flere af de så kallade skafkcelterna, om hvilka vi strax skola tala, hafva
utan tvifvel varit stridsyxor (fig. 140); sådana hafva också ofta hittats i
grafvar tillsammans med andra vapen.
Härtill kan man deremot icke hafva användt de två präktiga yxor, som
år 1864 hittades vid Skogstorp nära Eskilstuna (fig. 193). Dessa äro
nämligen icke massiva, utan bestå endast af en mycket tunn bronsskorpa, som
är gjuten öfver en ännu befintlig lerkärna. Yxorna skulle således hafva
sprungit sönder vid första hugg. Emedan de äro prydda med guld och bem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
