Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Bronsåldern. (Till omkring Kristi födelse) - Vapen. — Verktyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sten, har man antagit, att de burits såsom värdighetstecken framför någon
höfding; de äro dock så tunga och svaga, att de knapt tålt vid ens en sådan
rörelse. Möjligen hafva de varit bestämda till stillasittande prydnader, kanske
i något tempel. Det förtjenar anmärkas, dels att man på ett ställe i Jylland
funnit två till form och arbetssätt alldeles dylika bronsyxor, dels att två yxor
af samma form äro af bildade på en af väggstenama i Kiviksgrafven (fig. 126).
För att spara den dyrbara metallen begagnades under bronsåldern,
såsom flere fynd både i Sverige och andra länder utvisa, äfyen stridsyxor af
sten samt pil- och spjutspetsar af flinta. Sannolikt tillhöra t. ex. de fig. 54
och 196 af bildade stenyxorna snarare bronsåldern än den föregående perioden.
Å hällristningarna ses ofta bågskyttar, men pilspetsar af brons äro
mycket sällan funna i Sverige. Det var också naturligt, att man hellre
använde ben eller flinta till dessa lätt förlorade vapen; ännu under jemålderns
äldre del voro, såsom vi af det följande få se, pilspetsar af ben mycket i ,
bruk här i Norden. 1
Spjutspetsar af brons äro deremot ej sällan funna i Sverige (fig. 142).
Hällristningarna visa, att spjutet ofta, kanske oftast, användes som kastvapen.
Vi sågo, att man i Borum-Eshöi vid sidan af ett qvinligt lik påträffat i
en dolk och troligen äfven lemningar af en sköld. Då det i de flesta fall är
svårt att bestämdt afgöra, om en graf från bronsåldern inneslutit liket af en
man eller af en qvinna, kunna vi visserligen icke nu anföra något annat
fullt säkert fynd från denna tid af vapen i en qvinnograf. Men det bor
nämnas, att man uti en ekkista i Dragshöi nära Ribe funnit en bronsdolk,
ehuru det långa håret på likets ännu märkvärdigt väl bibehållna hufvud
snarare synes visa, att en qvinna än en man blifvit här begrafven.
Den märkliga antydan om amazoner under Nordens bronsålder, som
fyndet i Borum-Eshöi gifvit oss, vinner sannolikhet deraf, att amazoner
omtalas hos flere folk i Medelhafsländema på en tid, då dessa folk torde hafva
haft ungefär samma bildning som nordbome under bronsåldern. Vi minnas
dessutom berättelserna om sköldmör äfven i Norden under senare delen af
dess hednatid.
Samma svårighet som ofta finnes, att i afseende på yxorna från
stenåldern skilja mellan dem som användts såsom vapen och dem hvilka varit
begagnade som verktyg, samma svårighet visar sig äfven i afseende på många
af yxorna från bronsåldern. Hällristningarna visa, huru ofta yxau under
sist-nämda tid i Norden gjorde samma tjenst som indianens tomahawk och
vikingens stridsyxa, och man kan utan svårighet se, att sådana präktiga yxor
som den fig. 139 af bildade varit bestämda härtill; men i afseende på det
stora flertalet af bronsyxorna torde man icke kunna med säkerhet afgöra, om
de varit afsedda för det ena eller andra ändamålet.
Yxorna af brons hafva stundom ett skafthål på samma sätt som fig.
139 och en mängd stenyxor; i detta fall hafva de naturligtvis varit fasta på
skaftet å vanligt sätt. Men de allra flesta bronsyxorna, de så kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
