Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Bronsåldern. (Till omkring Kristi födelse) - Förbindelse med främmande länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blyplåt, å hvilken skrifttecken ses, och derjemte två bronsstatyetter, en
bronssköld med graverade figurer samt brons- och silfvermynt, präglade för
De-metrios Poliorketes (294—287 före Kristi födelse), i Syracusæ och på ön
, Tasos. Nära Bromberg i Posen, ej långt från Weichsel, hittades en gång
39 gammalhelleniska mynt af guld och silfver. Två guldmynt af Alexandra
den store upptogos, troligen i förening med ett bronssvärd och en armring
af samma metall, vid ett par skelett i en hög vid Dobigau i Thöringen. I
Ungarn, SiebenbUrgen och östra Donauländerna träffas ej sällan makedoniska
och andra helleniska mynt.
Ett spår af förbindelser med hellener eller andra sydeuropeiska folk
torde vi äfven kunna finna i några på nordiska arbeten från bronsålderns
senare del förekommande sirater, hvilka synas vara efterbildningar efter de
under namnet meander (»å la grecque») kända ornament, som så ofta ses på
föremål från förstnämda länder.
De förbindelser mellan länderna vid Östersjön och Medelhafvet, som
dessa fynd antyda, hade sannolikt sin förnämsta anledning i den tilltagande
bernstenshandeln. Man har, såsom oss synes på goda grunder, i en stark
utförsel af bernsten från Östersjökusten under bronsåldern sökt en förklaring
öfver den märkliga omständigheten, att detta ämne så sällan användes af
nordborne under bronsåldern, under det att bernstensperlor från stenåldern
ofta anträffas i torfmossar och grafvar, stundom i förvånande stor mängd.
Bör man månne se ett spår af en börjande bernstensutforsel till södra Europa
under den sista delen af vår stenålder i det af oss redan (sid. 28) anmärkta
förhållandet, att bernstensperlor äro så sällsynta i de till denna tid hörande
hällkistorna? Man vore då frestad att antaga, det bernstenshandeln banat
vägen för bronsens framträngande till våra nejder. Frågan är dock ännu
allt för litet utredd, för att vi skulle våga ett bestämdt påstående.
Med undantag af bernstenen torde man icke för närvarande från Europa
utom Norden känna några fynd af saker från bronsåldern, hvilka kunde anses
vara af nordiskt ursprung.
Den samfärdsel, i hvilken Sverige under ifrågavarande tid stod med det
ofriga Europa, förutsätter sannolikt en icke obetydlig utveckling af landets
sjöväsen, emedan ju all förbindelse med andra länder måste hafva egt rum
till sjös. Af fartygen från denna tid hafva visserligen inga lemningar
bevarats till våra dagar, men vi få åtskilliga upplysningar om deras form och
storlek derigenom, att de i så stort antal äro afbildade på hällristningarna,
någon gång äfven på knifvar eller andra föremål af brons.
Att de figurer, som här äro i fråga (fig. 130, 223—225), verkligen
föreställa fartyg och icke slädar, såsom några forskare fordom antagit, visas bland
annat deraf, att man aldrig ser några djur såsom dragare spända framfor
dem, ehuru både hästar och oxar så ofta äro framstälda å hällristningarna.
Vid sidan af en sådan fartygsbild på en bronsknif ses dessutom en fisk,
tydligen för att utmärka att fartyget ligger i vattnet; äfven på egyptiska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
