Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Bronsåldern. (Till omkring Kristi födelse) - Hällristningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett flyktigt betraktande torde vara tillräckligt för att visa, det
hällristningarna äro äldre än medeltiden. De måste då hora till en — eller till
två — af de tre stora förkristna kulturperioderna i vårt lands historia.
Att de icke kunna förskrifva sig från jernåldern visas emellertid af:
1. Den olikhet i teckning och förmåga att återgifva föremålens former,
som vi finna, om vi jemföra t. ex. de mennisko- och djurbilder, hvilka
forekomma å hällristningarna vid Tegneby, Backa och Lökeberg (fig. 226, 232
och 233), med dem som ses å runstenarna från jernåldern, af hvilka vi i det
följande skola meddela afbildningar.
2. De olika sätt hvarpå bilderna äro inhuggna. Å hällristningarna äro
dessa nämligen nästan alltid — i synnerhet om de hafva någon större bredd
eller höjd — helt och hållet fördjupade; de bilder, som äro framstälda å
jern-ålderns runstenar, äro deremot städse endast konturteckniugar.
3. Svärdens olika form, hvarom vi nyss talat. Yi böra endast tillägga,
att man i senare tid på flere hällristningar i Östergötland funnit svärd af
samma form som det fig. 227 afbildade.
4. Fartygens olika form. De på hällristningarna framstälda fartygen
hafva, såsom vi antydt, nästan alltid förstäf och bakstam af olika form.
Jern-åidems fartyg synas deremot städse hafva varit lika i båda ändar. Man
känner nu ganska väl formen af jernålderns fartyg, dels genom några oväntadt
lyckliga fynd af farkoster från nämda tid, för hvilka fynd vi fa tillfälle att
i det följande närmare redogöra, dels genom de afbildningar af fartyg, som
ses på några runstenar och andra föremål från samma tid. Dessutom äro en
mängd svenska grafvar från jernåldern prydda med spetsigt ovala
stensättnin-gar, hvilka, såsom redan deras namn »skeppssättningar» antyder, utan tvifvel
skola föreställa farkoster. Allt detta visar samstämmande, att fartygen under
jernåldern voro lika spetsiga i båda ändar.
5. Frånvaron af runor å hällristningarna. De senare årens upptäckter
hafva ådagalagt, att runorna varit kända här i Norden sedan jernålderns
äldre del. Det är då i hög grad anmärkningsvärdt, att man aldrig funnit
runor på någon af de nu i fråga varande bergtaflorna. Hade runorna varit
kända på den tid dessa taflor ristades, skulle man utan tvifvel någon gång
begagnat dem åtminstone för att föreviga namnet på den, som utfört de
bragder, hvilka man ville förtälja; i synnerhet som möjligen sjelfva händelsen,
men icke de handlande personernas namn kunde utan verklig skrift endast
genom bilder framställas.
Detta förhållande är så mycket mera värdt uppmärksamhet, som en af
Sveriges äldsta runstenar just finnes i Tanums socken, Bohuslän, i den på
hällristningar rikaste trakt man känner. En dylik runsten står äfven vid
Tune i Smålenenes amt, sydöstra Norge, i en trakt, der man i senare tid
funnit ett stort antal hällristningar.
6. Olikhet i afseende på de religiöst-symboliska tecknen, »hjulet» och
»hakkorset» (fig. 228 och 229). Båda dessa tecken, hvilka i Österlandet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
