Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flertalet af de sidan 122 omtalade guldkärlen, i synnerhet de elfva vid
La-vindsgärd funna, hvilka synas vara för dyrbara och för mänga att begagnas
i enskildes hus till verldsligt bruk.
I senare tid har man äfven fäst uppmärksamheten derpä, att de många
och stundom ganska betydande fynd från bronsåldern, hvilka anträffats i
torf-mossar, torde hafva sin grund i något religiöst bruk. Möjligen kunna de, —
liksom de stora mossfynden från jernålderns äldre del, som i det följande
skola omtalas, — härstamma från några åt gudarne hemburna offer, nedlagda
i sjöar, hvilka sedermera under tidernas längd fylts med torf. En likhet
visar sig också deri, att sakerna i bronsålderns mossfynd stundom äro
hop-böjda eller sönderbrutna, såsom fallet är med så inånga af de till mossfynden
från den äldre jernåldern hörande föremålen.
En vigtig, i sammanhang med religiösa föreställningar stående företeeke
känna vi med visshet från bronsåldern, nämligen att under denna period
se-<len att bränna de döde vann insteg i Sverige. Yi hafva redan (sid. 114)
nämt, att de döde under bronsålderns äldre del, liksom under stenåldern,
be-grofvos obrända, men att liken vanligen brändes under den senare delen af
perioden.
De obrända liken nedlades ofta i kistor, bildade af flata, på kant resta
stenhällar och täckta med dylika hällar; i några trakter af Norden,
isynnerhet i Jylland, lades de döde i kistor af klufua och urhålkade trädstammar
{tig. 171). Någon gång, t. ex. vid Dömmestorp i södra Halland, finner man
också brända ben i dylika träkistor. Vanligen förvarades dock de från bålet
hopsamlade lemningarna af de brända liken antingen i stenkistor, liknande
de nyss omtalade, men mindre, eller i lerkärl; stundom ligga de i högen eller
i jorden utan något nu märkbart skydd.
Grafvama från bronsåldern1 äro vanligen täckta af en hög, som antingen
är bildad hufvudsakligen af sand ock jord, eller består af endast kullersten.
Ofta finnas flere grafvar i samma hög. Bronsålderns grifter ligga vanligen
på någon höjd med fri utsigt öfver hafvet eller annat större vatten; i
synnerhet äro de till denna tid} hörande stenkumlen ofta belägna på höga berg,
stundom långt från den nuvarande bygden (fig. 237).
Då de döde begrofvos obrända, synas de, såsom de s. 124—127
be-fJcrifna fynden antyda, hafva jordats fullt påklädda. Ofta finner man också
i grafvar från denna tid vapen, prydnader och dylikt; i sådana grafvar som
innehållit obrända lik stå ej sällan — liksom i stenålderns och jernålderns grifter
— kärl af lera, stundom af trä, hvilka möjligen en gång innehållit
födoämnen. Grafvama från bronsålderns senare del synas i allmänhet icke
innesluta så många och dyrbara bronssaker som de äldre; i synnerhet torde
vapen i dem jemförelsevis sällan anträffas. I stället för det under äldre tid
1 Mänga stenrösen eller stenkummel (se noten s. 52) hörn ieke till bronsåldern, utan till
.andra delar af hednatiden. Ofta är det omöjligt att utan käaued.om om dess iunehåll bestumma,
4il1 hvilken tid ett stenkummel eller en grafhög af jord hör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
