Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Bronsåldern. (Till omkring Kristi födelse) - Bygdens utsträckning. — Bronsålderns slut i Sverige. — Blick på andra länders bronsålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bronsåldern, detta vigtiga skede i menniskoslägtets utvecklingshistoria,
kan spåras i en stor del af verlden, ehuru vid olika tid i olika länder.
Någon gång faller också historiens ljus så, att vi kunna närmare lära känna
denna period.
Vi hafva redan nämt, att de hellener, som Homeros odödliggjort, lefde
vid öfvergången från sin brousålder till jernåldern, och på Egyptens
minnesmärken äro ofta de röda bronsvapnen afbildade.
Men det finnes ett annat laud, fjerran från Ilellas oeh Nilen, der
bronsåldern, utan att invåname hade någon aning om jernets bruk, bibehöll sig
till Luthers och Gustaf Vasas tid.
Då Cortez förde sin segerrika skara in i hjertat af Montezumas välde,
fann han der en mäktig stat med en odling, som i många afseenden var fullt
jemförlig med den af hvilken Europa under medeltiden kunde berömma sig.
Vi käuna af Prescotts lifliga skildring det dåvarande Mejico, ett stort rike
med väl ordnad stats- och religionsförfattning, med en talrik befolkning,
väl-bygda och folkrika städer och med en storartad materiel utveckling, men ett
land, der jernet var fullkomligt okäudt, bronsen i dess ställe hade en
vidsträckt användning, och der stenvapnens bruk ännu icke var utträngdt. Om
vi fasthålla dessa drag, som så lifligt påminna om förhållandena under vår
bronsålder, torde det icke vara utan intresse att återkalla i minnet några af
de vigtigaste punkterna i Prescotts skildring. Det aztekiska Mejico var ett
valrike, men valet var inskränkt till den aflidne furstens närmaste
anför-vandter. Den nye konungen invigdes med mycken religiös ståt samt omgaf
sig med en äkta österländsk prakt och en talrik lifvakt, bildad af den
förnämsta adeln. Denna adel hade uteslutande rätt till de högsta einbetena
och var i besittning af en betydlig jordegendom, hvilken den till en del
innehade såsom fideikommiss eller under vilkor som mycket påminna om den
europeiska medeltidens feodala inrättningar. Lagstiftningen var anförtrodd
ät en domarekår, hvars högre medlemmar innehade sina platser på lifstid och
aflönades genom särskilda till detta ändamål indelta kronogods. Lagarna
voro skrifna. Den aztekiska lagen erkände visserligen slafveriet, men ingen
kunde i Mejico födas till slaf, ett hedrande drag, som icke torde återfinnas
i något annat lands historia. Skatteväsendet var noggrant ordnadt; till
säkerhet för uppbörden och till lugnets upprätthållande var krigsfolk
för-lagdt i de större städerna. Flere militäriska ordnar voro instiftade, livar och
en med sina särskilda privilegier och ordenstecken. Förbindelsen mellan
landets olika delar underhölls genom ilbud; och ehuru hästar voro alldeles
okända i Mejico, fortskaffades brefven med en förvånande snabbhet, ända
till 36 svenska mil på 24 timmar. I de förnämsta städerna voro
vårdanstalter inrättade för sjuke och såsom stadigvarande tillflyktsorter för ofärdiga
krigare.
Aztekerne erkände tillvaron af en hela verldens skapare och herre,
hvilken de gifva fullkomligheter, som vi betrakta såsom endast tillkommande
de kristnes Gud. Det oaktadt kunde de icke fasthålla enhetens idé, utan dyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
