Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den äldre jernåldern. (Från tiden omkring Kristi födelse till omkring år 450) - Lefnadssätt. — Kläder. — Prydnader. — Vapen. — Verktyg. — Husgeråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fig. 253 hittades jemte en annan dylik trissa vid sidan af ett med brända
ben fyldt lerkärl vid undersökning af en hög å det präktiga graffältet vid
Greby i norra Bohuslän (se s. 209). Utan tvifvel har denna hög inneslutit
qvarlefvorna af en qvinna, helst grafven ej innehöll spår af något vapen
eller annat som häntydde på en man.
Någon sländtrissa från stenåldern eller bronsåldern känner man, såsom
vi i det föregående nämt, ännu icke i Norden. Det är derför möjligt, att
sländan först vid jernålderns början blef känd här.
Eu annan nyhet som hos oss uppträder i början af jernåldern är saxen
(fig. 255). Under den föregående tiden fick knifven göra dess tjenst. De
saxar, hvilka under jernåldern begagnades i Sverige, voro alla af samma form
som de ännu brukliga ullsaxarna; saxar af denna form användas dock ännu
i vissa delar af landet äfven till annat än fårens klippande. Då de i
Norden under jernåldern begagnade saxarna alldeles likna dem som romarne
nyttjade, kunna vi äfven häruti se spåren af ett romerskt inflytande. Den
här afbildade, i en dansk graf funna saxen är, liksom några andra från
jernålderns äldre del, af brons och lemnar oss således ett anmärkningsvärdt prof
på, huru bronsen äfven efter bronsålderns slut någon gång, om än ytterst
sällan, användes till eggverktyg.
Sådana till utseendet obetydliga omständigheter som siändans och saxens
första uppträdande få icke helt och hållet förbises, då man söker lära känna
ett lands odlingshistoria. Dessa i våra ögon enkla uppfinningar — hvilka
äro så gamla, att vi ej ens äro benägna att i dem se några uppfinningar —
hafva kanske, ehuru verkande i tysthet, utöfvat ett lika stort inflytande som
uppfinningen af symaskinen i våra dagar.
Kläderna sammanhöllos under den äldre jernåldern vanligen med nålar
eller spännen, hvilka i stor mängd förekomma i fynden från denna tid.
Knappar eller hakar har man deremot ytterst sällan påträffat.
Spännena voro af jern, brons eller silfver, stundom belagda med guld.
De under nu i fråga varande tid vanliga formerna af spännen ses s. 188 och
190l. De utmärka sig ofta för finhet och smak i arbetet; stundom äro de
visserligen stora, men aldrig så klumpiga som under några andra delar af
hednatiden. Nålen, som ofta är i flere spiralhvarf lindad om en genom spännets
öfre ända gående liten tvärstång, får härigenom en stor spänstighet. Af
graffynden — det enda sätt hvarpå vi kunna få några upplysningar om
användningen af dessa spännen och andra under samma tid brukliga
prydnader — har det visat sig, att flere spännen stundom buros på en gång.
Så fann man för några år sedan i en graf, som innehöll lemningarna af ett
obrändt lik, ej mindre än fyra spännen. Ett af dem hade, såsom läget på
skelettet utvisade, haft sin plais vid halsen, nedanför hakan; ett hade suttit
på hvardera skuldran och ett midt på bröstet.
Den under bronsålderns senare del så förherskande smaken för stora
1 Af fornforskarne kallas ett sådant spunne ofta fibula, ett från latinet lånadt namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
