Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den äldre jernåldern. (Från tiden omkring Kristi födelse till omkring år 450) - Lefnadssätt. — Kläder. — Prydnader. — Vapen. — Verktyg. — Husgeråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ur de hom, hvilka ännu någon gång begagnas. Vi anmärka detta derfor,
att romarne, hvilka äfven hade dryckeshorn, drucko ur dem på det sätt, att
de, såsom vi se af en pompejansk målning, höllo hornet högre än munnen och
läto vinet genom ett hål i hornets spetsiga ända rinna ned i munnen.
Dryckeshornet fick,
liksom andra kärl, under den
äldre delen af vår jemålder
ofta följa den döde i
graf-ven. AJärkvärdigt nog
träffar man vanligen, både i
Sverige och Danmark,
lem-ningar af två hom i samma
graf, ehuru blott ett lik
synes hafva varit der nedsatt.
Nagra ganger har man 282. Beslag af brons till ett dryckeshorn. Gotland. 1 5.
i nordiska grafvar från nu
i fråga varande tid funnit dyrbara dryckeskärl af glas i form af horn. De
dyrbaraste hom från denna tid, som någonsin blifvit och väl någonsin blifva
funna, voro dock de två stora guldhornen från Gallehus nära gränsen
mellan Nörre-Jylland och Sönder-Jylland. Det ena hornet hittades år 1639 af
en fattig flicka, och det andra nära
hundra år senare, 1734, men båda på
nästan samma ställe. De inlöstes för
konstkammaren i Kjöbenhavn, men
bortstulos år 1802; tjufven blef
visserligen upptäckt, men homen voro då
redan nedsmälta. De vägde
tillsammans nära 6 kilogram (14 skålpund).
Båda voro betäckta med figurer i
upp-höjdt arbete, föreställande beväpnade
män, ryttare, bågskyttar och allahanda
mer eller mindre fantastiska djur, allt
vitnande om att arbetet utgått från
en icke-romersk verkstad.
Kring mynningen på det ena
hornet lästes en inskrift i de under den
äldre jernåldern vanliga mnorna,
hvilken inskrift länge gaf anledning till
de mest olika tolkningsförsök. En läste: »Holsteinarne Echlev och Astyr
helgade dessa två horn», under det en annan, en prest från Falster, gaf
följande poetiska öfversättning af den korta inskriften: »Åt den evigt härlige
högste Guden helgade hjeltefurstar detta bägarhorn.» Detta försök qvarstår
nu som ett minne från den tid, då man vid tolkningen af runinskrifterna
kunde gifva sin inbillningskraft så lösa tyglar man behagade. Troligen har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
