Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den äldre jernåldern. (Från tiden omkring Kristi födelse till omkring år 450) - Religion. — Offer. — Grafvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af silfver, hvilka visat sig höra till ungefär samma tid som de stora danska
mossfynden, eller åtminstone till en föga yngre. Det är möjligt, att orsaken
till sakernas nedläggande här varit densamma som i sjön vid Thorsbjerg och
i hafsviken vid Nydam, ehuru de senare vuxit igen till mossar, under det att
den skånska sjön icke blifvit fyld af torf.
Innan vi söka besvara frågan om orsaken till förekomsten i mossarna
af alla dessa vapen, kläder, prydnader, kärl, verktyg m. m., måste vi likväl
i korthet redogöra för det tillstånd, hvari de förefinnas. De flesta hafva
märken efter svärdhugg, pilskott eller dylikt, utvisande att de varit med i
liflig strid. Men alla de skador som sakerna lidit kunna icke förklaras genom
antagandet, att de åstadkommits i en strid, äfven om denna varit ytterst
häftig. Efter en noggrann undersökning har man förvissat sig om, att de
flesta sakerna blifvit efter striden med afsig t förstörda, hvilket i synnerhet
blir tydligt vid fråga om de många saker, som icke gerna kunna anses hafva
varit på det sättet utsatta för stridens omedelbara verkningar. Kläderna
voro sönderslitna; kapporna, som
fun-nos hoprullade hvar och en for sig i
ett bylte, voro sönderrifna. Detsamma
gälde om ringbrynjorna till en grad
som icke kan förklaras endast genom
kampens hetta. Till och med
smyckena voro ofta förstörda. Spjutspetsar
och svärd voro sammanböjda, stundom
nästan hoprullade. Ett svärd var till
hälften utdraget ur träslidan oqh
derefter omböjdt. I en sköldbuckla fann
man fem böjda jernspjutspetsar af olika
former, så sammanrullade och stuckna
in i hvarandra, att de bilda en
olöslig knut; den ena spjutspetsen är dessutom af huggen och hamrad flat (fig.
298). Äfven hästskeletten bära spår af den vildaste förstöringslust. Månget
hästhufvud är klufvet med flere hugg, af hvilka ett enda varit tillräckligt att
sträcka djuret dödt till marken.
Om det behöfdes något bevis for att sakerna blifvit med afsigt
nedlagda i vattnet, hafva vi ett sådant deruti, att flere lerkärl voro sänkta m<*l
tillhjelp af större inuti dem lagda stenar. Andra saker synas hafva blifvit
med stora träkrokar och dylikt qvarhållna vid sjöbottnen. Slutligen böra ri
tillägga, att det område, inom hvilket fornsakerna anträffades, på flere ställen
var begränsadt af gärdesgårdslika risflätningar, af pålar eller af nedstuckna
svärd och spjut.
De omständigheter, hvilka vid undersökningeu om orsaken skola
förklaras, äro således: att allt det fiinna utan tvifvel tillhört ett läger; att
ingenstädes några menniskobeu, eller åtminstone högst fa sådana, blifvit med
säkerhet funna jemte fornsakerna; att en kamp föregått nedläggningen, men
298. Fein hopböjda jernspjut. Kragehuls inosse,
Fyen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
