Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Midten af jernåldern. Från omkring år 450 till omkring år 700) - Förbindelse med det byzantinska riket. — Guldrikedom. — Inhemska arbeten. — Förhållande till den yngre jernåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro de enda som nu äro kända. Då antalet ej är mer än tre, kan
visserligen denna omständighet icke i och för sig anses tillräcklig för att stödja det
antagandet, att dessa halsringar äro
svenska arbeten. Men det finnes äfven
andra förhållanden som torde göra det
åtminstone möjligt, och kanske
sannolikt, att vi i dessa praktstycken kunna
se alster af svensk konstfärdighet från
en tid, som ligger nära ett och ett halft
årtusende bakom vår. Att så fina
fili-gransirater kunde göras i Norden
redan då, visas bland aniiat af öglorna
till flere af de sä kallade
guldbraktea-terna (fig. 316), hvilka vi strax skola
något närmare omtala, och hvilka bevisligen äro förfärdigade i Norden.
Dessa öglor likna ofta både till form och sirater de rör, som bilda de i fråga
311. Guldbeslag till mynningen af en
svärd-slida. Södermanland. l/l.
varande halsringarna, och det är klart att, om man här i Norden kunde göra
sådana öglor, så finnes ej heller något hinder för det antagandet, att
nord-borne kunnat förfärdiga de rör som
bilda halsringarna; det är endast
längden som gör skilnaden. Härtill
kommer, att det synes som om man
skulle kunna följa, huru dessa af
tiere på h varand ra h vilande ihåliga
guldringar bestående halssmycken
småningom utvecklat sig ur ett slags
i svenska fynd från en något äldre
tid förekommande bronsringar, som
till formen mycket likna nyssnämda
guldringar, ehuru de icke äro
ihåliga, såsom de senare af lätt insedda 313.
skäl blefvo. Äfven formen af några
bland de sirater, som pryda guldsmyckena, torde snarare tala för, att de äro
Ledgång till halssmycket (fig. 312), sedd
bakifrån. l/x.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
