Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Midten af jernåldern. Från omkring år 450 till omkring år 700) - Förbindelse med det byzantinska riket. — Guldrikedom. — Inhemska arbeten. — Förhållande till den yngre jernåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stald, att vid den yngre jernålderns början ett tvärt afbrott i utvecklingen
egt rum här i Norden, föranledt af ett nytt invandrande folk, som
småningom utbredde sitt välde öfver hela Skandinavien1. Detta nya folk skulle
hafva varit svearne, hvilka förut varit bosatta öster om Östersjön. »Att
döma efter fornsakerna, har man sagt, hade sveastammen redan tidigt skilt
sig från de germaniska frändeme. I sina mer aflägsna bostäder voro de fria
för en brådmognande inverkan af den högre odling, med hvilken de andra
kommo i beröring. Förmodligen veko svearne — eller hvad folket d^n tiden
kallade sig — åt sidan, när de hunno den saratofska bergknuten, drogo
längs Volga åt norr och hunno Östersjön utmed Finska viken. Derifran
giugo de öfver till Sverige.» Hit skulle de hafva kommit före år 400 e. Kr.
och först bosatt sig i sydöstra Upland. Vid 400-talet voro de redan herrar
öfver landet mellan Kolmorden, Arbogaån och Dalelfven eller Ödmorden.
323. Sköldbuckla af bronsbelagdt jcrn. Ultunn, Upland. V2.
Härifrån utbredde de sedan sitt herravälde småningom öfver hela
Skandinaviska halfön och Danmark. Det s. 225 anmärkta förhållandet, att man
på Öland aldrig funnit några mynt från kejsar Anastasii tid, under det att
sådana äro allmänna på Gotland, skulle vara ett bevis för, att svearne
omkring år 500 hade i det närmaste blifvit herrar öfver Öland och östra
hufcml-delarna af götames bygder på fastlandet. Endast Gotland hade aldrig af
dem eröfrats.
Denna åsigt om svearnes invandring synes dock ej vara fullt
tillfredsställande. Å ena sidan har man nämligen, oaktadt de ryska
fornsaksforhål-landena nu äro vida bättre kända än för några år sedan, icke i länderna pa
andra sidan om Östersjön funnit några sådana fornsaker, som måste betraktas
såsom nödvändiga förutsättningar för de typer, hvilka äro egendomliga for
den yngre jernåldern i Sverige. Å andra sidan har man under de senaste
1 H. Hildebrand, Svenska folket under hednatiden (l:a uppl. Stockholm, 1866; 2:a upp!..
1872). Jfr 2:a uppl., s. 124, 127 och 128.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
