Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den yngre jernåldern eller vikingatiden. (Från omkring år 700 till omkring år 1060) - Sverige blifvet ett rike. — Ynglingaätten. — Erik Segersäll. — Olof Skötkonung och hans söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samme som Frö1, men som enligt andra uppgifter skulle bafva varit son af
en konung Halfdan. Yngves son var Fjölne, som under ett besök hos den
danske konungen Frode skall hafva drunknat i ett stort mjödkar, hvarför
Tjodulf om honom sjunger:
Dödsordet, ’ På höfding öfver
som till Fjölne kom, Odins land
framgång fick vindlös våg
der Frode bodde. vinna skulle.
Hans son Svegde berättas hafva omkommit på en fard österut, som han
företagit för att uppsöka Odin den gamle. OmSvegdes son Yanlande
förtäljer sagan, att han var en stor härmän och for vida kring länderna, samt
att han en ‘ gång öfvervintrat i Finland. Den senare uppgiften torde vara
värd någon uppmärksamhet, emedan den visar, att sägner funnos om
samfärdsel mellan Sverige och Finland redan under mycket gammal tid; ett
förhållande hvilket, såsom vi sett, fornsaksfynden i Finland fullkomligt
bekräfta.
Visbur tog riket i arf efter sin fader Vanlande. Han bragte olycka
öfver sig och sin slägt genom trolöshet mot sin maka. Sedan han
öfver-gifvit henne och tagit sig en annan hustru, vägrade han nämligen att
ut-lemna den morgongåfva han lofvat den förra, hvarför den förbannelse lades
på en till morgongåfvan hörande halsring af guld, att den skulle blifva till
hane för den ypperste i ätten. En trollqvinna lofvade äfven att genom sejd
laga, det slägtmord skulle efter detta alltid rasa i ynglingarnes ätt. Visburs
söner i första giftet öfverföllo sedan sin fader och innebrände honom.
Han efterträddes af sin son i andra giftet, Domalde, hvilken under en
svår och långvarig hungersnöd offrades af svearne.
Domaldes son och sonson, Domar och Dy g ve, rådde sedan efter h
varandra för riket. Båda vordo sotdöda. Dygves son och efterträdare Dag
sades vara så vis, att han förstod fågelspråket; en föreställning som vi ofta
återfinna hos de hedniska nordborne.
Agne, Dags son, skall hafva blifvit konung efter honom. Han härjade
en sommar i Finland. I en stor strid blefvo finnarne slagna, hvarefter
sveakonungen lade landet under sig och medförde hem den besegrade höfdingens
dotter, Skälf. Under segerruset vid hemkomsten vardt emellertid Agne,
förtäljer sagan, hängd af Skälf och hennes landsmän, sedan hon fäst ett rep i
den guldring, som Visbur egt och Agne nu bar om halsen. Händelsen skulle
hafva timat på ett ställe, som derefter kallades Agnefit och anses hafva legat
på eller nära den plats der Stockholm sedan bygdes.
Agnes söner Air ek och Erik vordo konungar efter fadern. De skulle
dela makten, men vordo oense och lära hafva stupat för hvarandras
1 Man bar i senare tid sökt visa, att Yngve-Frö, eller »Ingunnar-Freyr», såsom han i en
af eddasångerna kallas, egentligen endast skulle betyda »ingvinernes herre», ett tillnamn som i
beowulfsdikten föres af en konung i Skåne. I dessa ingviner har man dessutom trott sig
igenkänna ett germaniskt folk af liknande namn, hvilket omtalas hos Plinius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
