Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den yngre jernåldern eller vikingatiden. (Från omkring år 700 till omkring år 1060) - Sverige blifvet ett rike. — Ynglingaätten. — Erik Segersäll. — Olof Skötkonung och hans söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I senare tid har man, utan grund, gifvit dem namnen Odins, Tors och Frös
hög. Den mellersta af dessa högar är ännu icke fullständigt undersökt; de
två andra hafva i vår tid med stor kostnad genomgräffcs, då man i deras midt
funnit brända ben och lemningar af guld- och bronsprydnader, glaskärl m. m.,
utvisande, att dessa grafvar förskrifva sig ungefär från midten af det första
årtusendet efter Kristi födelse l.
Ane efterträddes af sin son Egil, hvilken var okrigisk liksom fadern.
Han måste också, förtäljer sagan, fly ur landet for en af sina egna trillar,
Tunne, som varit Ane den gamles skattvaktare, men som, då Egil blef konung,
åter sattes bland trälarne. Han harmades häröfver, gräfde upp en skatt, som
han vid Anes död stulit och gömt i jorden, samt samlade dermed en mängd
anhängare. Sedan Egil förlorat flere strider, måste han söka tillflykt hos en
dansk konung Frode, som mot löfte om skatt gaf honom en här, med
hvil-kens hjelp Tunne slutligen besegrades och Egil återfick sitt rike. »Egil sände
sedan, berättar Snorre, hvart halfår till Frode goda och stora gåfvor, men
gaf aldrig danerne någon skatt; vänskapen fortfor dock mellan honom och
Frode.» Egil blef slutligen på en jagt ihjälstångad af en förvildad tjur som
han sårat.
Såsom ett ytterligare prof på Tjodulfs Ynglingatal och det gamla på
omskrifningar rika skaldspråket anföra vi följande vers om Egil Tunnadolgi,
såsom han efter Tunnes besegrande kallats:
Ur landet flydde det, som förr i
den lofsälle Östermark
Tys ättling länge burit
för Tunnes välde, brynens klint,
men å Egil Och stutens svärd,
blodar jättens det skidlösa,
ök, det vilda, till hjertat stod på
oxespjutet, skilfingasonen7.
Efter Egil vardt hans son Ottar konung. Då han vägrade att betala
skatt till Frode, häijade denne i Svitiod, brände bygden och tog mycket
byte. Följande sommar häijar Ottar i Danmark, under det Frode är borta
på vikingatåg; men dennes jarlar samla en här och lyckas att i Jylland
öf-verraska sveakonungen, som efter en hård strid stupar.
Han efterträddes, berättar Snorre, af sin son A dils. Att denna del af
ynglingasagan ej är endast dikt, synes framgå deraf, att äfven det förut
nämda beowulfsqvädet bland skilfingarne, det vill säga sveames konungaslägt,
nämner en Ottar (eller såsom det på anglosachsiska skrifves Ohthere) och
dennes son Adils (Eadgils).
1 B. E. Hildebrand i Vitterhet?... akademiens månadsblad 1876, 8. 250 o. f.
2 Krigaren säges vara en ättling af den modige krigsguden Ty. Oxar och kor omtalas ofla
i sägnerna såsom jättarues egendom. Östermark är Svitiod, brynens klint är pannan, och med
stutens skidlösa svärd menas hornet. Skilfing, ett af de många uttrycken för konung i det
poetiska språket, är i beowulfssången ett slägtnamn på sveames kounngar. Skilfingar nämnas ock»
såsom en förnämlig ätt vid sidan af sköldungar, ylfingar och ynglingar i den med Eddan troligen
jemngamla sången om Hyndla. 1 en af eddasångerna kallas Odin sjelf Skilfing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
