Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den yngre jernåldern eller vikingatiden. (Från omkring år 700 till omkring år 1060) - Sverige blifvet ett rike. — Ynglingaätten. — Erik Segersäll. — Olof Skötkonung och hans söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liafva blifvit mycket gammal. Då han kände ålderdomen nalkas, satte han
sinslägting »Sigurd Ring» 1 eller, såsom Saxe kallar honom, Ring till konung
öfver Svitiod och Vestergötland, medan han sjelf behöll Danmark och
Östergötland. I början var det godt förhållande mellan dem, men slutligen
utbröt ett krig, hvartill de å begge sidor länge rustade sig. Striden afgjordes
på slätterna vid Brå viken. Om detta väldiga slag måste ännu på 1100- och
1200-talen hafva funnits ett qväde, som ansågs vara forfattadt af den
ryktbare kämpen Starkad (mindre riktigt Starkodder), hvilken sjelf skulle hafva
deltagit i slaget. Detta qväde har tydligen legat till grund både for Saxes
och den nyssnämda isländska sagans skildring af striden. I forteckningen å
båda härarnas förnämsta kämpar varseblifver man tydligen rimbokstäfvema i
namnen, och flere af verserna kunna ännu återställas i sitt gamla skick.
Harald samlade folk från Danmark och Östergötland samt länderna
söder och öster om Östersjön; på hans sida kämpade äfven trenne sköldmör.
Rings här var från Svitiod, Vestergötland och vissa delar af Norge. Harald
sjelf, som var för gammal att på annat sätt deltaga i striden, satt i en vagn,
på hvilken en mängd utstående svärd voro fastbundna. Striden vardt en af
de häftigaste och blodigaste, som sagorna hafva att omtala; länge skall
utgången hafva varit oviss, men slutligen stupade konung Harald. Då konung
Ring såg hans vagn vara tom, förtäljer sagan, och deraf förstod, att Harald
var fallen, lät han blåsa till tecken, att striden skulle upphöra. Han tillbjöd
Haralds här fred, hvilken alla mottogo. Dagen efter lät han på valplatsen
uppsöka konung Haralds lik och gifva det en präktig begrafning1 2.
Ring skall efter Harald Hildetands död hafva varit konung öfver Svitiod
och Danmark. De nordiska sagorna omtala såsom hans son och efterträdare
Ragnar (eller Regner) Lodbrok, men nämna samtidigt såsom konungi Sverige,
möjligen såsom Ragnars underkonung, en son till Harald Hildetand vid namn
östen, hvilken skall hafva fallit for Ragnars söner i en strid vid Ulleråker,
nära Upsala.
Saxe förtäljer, att Ragnar erhållit sitt tillnamn af det sätt,, hvarpå han
förstod att vinna en svensk konungadotter Tora och på samma gång befria
henne3 faders rike från en stor landsplåga. Hennes fader hade nämligen
under en jagt funnit ett par unga ormar, som han bad sin dotter föda upp;
hon vårdade dem och lät hvarje dag slagta en oxe åt dem, hvarigenom hon,
utan att ana något ondt, blef orsak till en stor olycka, emedan ormarna, när
de voro fullväxta, med sin giftiga audedrägt förpestade luften i hela trakten.
Förgäfves lofvade konungen sin dotters hand åt den som kunde döda odjuren;
alla försök dertill misslyckades. Då Ragnar fick höra detta, lät han göra sig
en luden klädnad, hvilken, sedan den doppats i vatten och fått frysa, lätt
1 Namnet »Sigurd Ring» beror troligen på ett missförstånd, uppkommet derigenotu, att i
gamla konungalangder en Signrd och en Ring nämts omedelbart efter hvarandra, emedan de varit
samkon ungar.
2 Vi meddela vid skildringen af grafskicket under detta tidskifte de i flere afseendea
märkliga berättelserna om denna begrafning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
