Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den yngre jernåldern eller vikingatiden. (Från omkring år 700 till omkring år 1060) - Sverige blifvet ett rike. — Ynglingaätten. — Erik Segersäll. — Olof Skötkonung och hans söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att det dåvarande Sverige ej alltid varit förenadt under en konung,
framgår emellertid både af de genom isländarne upptecknade sägner, som vi
i det foregående anfört, och af det i många hänseenden märkliga
beowulfs-qvädet. Detta gamla, från Norden till England före vikingaflottornas
ankomst till sistnämda land öfverflyttade qväde är nedskrifvet i sin nuvarande
form långt förr än de isländska sagorna och har bevarat minnet af tillståndet
i Skandinavien på en tid, då Sverige ännu ej fans till såsom politisk enhet,
utan svear och götar bildade skilda riken. Sångens hjelte Beowulf — den
anglosachsiska formen af ett namn, som väl på svenska skulle hafva lydt
Bjolf, det är By-ulf — hör till vegmundingarnes ätt och är sjelf en af
gö-tarnes konungar. I femton vintrar innehar han götarnes konungastol, sedan
hans fränder konung Hygelåc (Huglek) och dennes son Heardréd dött. Bland
sveames konungar omtalas Ongentheow, Ohthere och Eadgils (Anganty, Ottar
och Adils), de två senare i det föregående af oss nämda.
När och huru de särskilda delarna af Svitiod samlats till ett äro frågor,
på hvilka historien måhända aldrig kan gifva ett fullt tillfredsställande svar.
De i Snorre Sturlassons Ynglingasaga bevarade sägnerna om Ingjald Illrådes
verksamhet for att skapa ett stort rike hafva vi redan anfört, men det är
mer än ovisst, om denna först flere århundraden efter tilldragelsen nedskrifna
berättelse är tillförlitlig, och det säges ej heller, om Ingjald lyckats att lägga
hela Sverige under sitt välde.
Minnet af den tid, då svear och götar bildade skilda riken, har
fort-lefvat länge, ända till våra dagar. I inledningen till den vid midten af det
femtonde århundradet skrifna landslagen säges det: »Sveriges rike är af heden
verld sammankommet af svears och götars land»1; vårt äldsta inhemska, nu i
behåll varande pergamentsbref kallar Karl Sverkersson »svears och götars
konung», en titel som fortlefvat intill senaste tid under formen »Sveriges
och Götes konung»; och ännu vet hvar man, hvad Svearike och Götarike
äro, om än dessa namn ej längre af myndigheterna begagnas1 2.
Yi få af det följande se, huru länge det efter föreningen under en
konung dröjde, innan den gamla fiendskapen mellan svear och götar
upphörde och de båda folken verkligen sammansmälte till ett. Ännu fem hundra
år efter Ansgars tid hade hvarje landskap sin egen lag, och konungen måste
öärskildt hyllas i hvart och ett af dem; märkliga minnen af den gamla
politiska sjelfständigheten.
Den period, med hvilken vi nu egentligen syselsätta oss, är ej blott i
Sverige utmärkt genom bildandet af ett stort rike, i de flesta andra germa-
1 Ericus Olai, aom mot slutet af medeltiden skref vår första rikshistoria, nämner, att
somliga tyda namnet Sverige såsom »Zwerike, det är två riken»; ett missförstånd tydligen alstradt
under inverkan af den på hans tid genom de talrika inflyttningarna från Tyskland spridda
bekantskapen med det tyska språket, der zwei betyder två.
2 Det kan måhända härvid vara skäl att påminna derom, att Svearike och Götarike
ordagrant betyda »svears (eller sveames) rike» och »götars (eller götarnes) rike». Svea och göta äro
nämligen gamla former för pluralens genitiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
