Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den yngre jernåldern eller vikingatiden. (Från omkring år 700 till omkring år 1060) - Vikingatåg. — Väringafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antalet åror var ofta ganska betydligt, och krigsskeppens storlek angafe
genom uppgift om roddarbänkarnas antal. En »tjugusessa» var ett fartyg
med tjugu par åror. Olaf Tryggvessons berömda skepp Ormen långe, det
största på sin tid i Norge, hade 34 par åror och nära 1000 mans besättning.
Dess köl, eller såsom det heter »det som var gräslagdt», höll 45 meter (150
fot) i längden. Knud den store hade en drake med ända till 60 par åror.
Vanligen lågo alla årorna i en rad; men Erling Skakke i Norge lät på
1100-talet bygga skepp med två rader åror öfver hvarandra.
Akterdäcket, den så kallade »lyftingen», var, såsom äfven på den senare
medeltidens fartyg, vanligen betydligt högre än midten af skeppet, der
rod-darne sutto. Styret satt, liksom på de förut (s. 203) omtalade fartygen fiin
jemålderns äldre del, icke i midtlinien, utan något till höger derom.
Vanligen voro skeppen målade och relingen prydd med en rad sköldar
(fig. 334). Framstammen slutade ofta uti ett forgyldt drakhufvud, hvaraf
namnet »drake» uppkom, och bakstammen fick då stundom likhet med en
drakstjert. Af ett ställe i Olaf Tryggvessons saga se vi, att det hissade seglet
då tänktes föreställa drakens vinge. Någon gång finner man skepp afbildade
med ett drakhufvud i hvardera stäfven, eller förstäfveu prydd med ett mans*
hufvud, eller med ett forgyldt bisonoxhufvud. Det senare var fallet med ett
af Olaf den heliges skepp, derför kalladt »Visunden». Samme konung Okf
hade sjelf för förstammen på sitt skepp »Karlshöfde» snidat ett manshufvud.
Erik jarl hade i slaget vid Svolder ett stort skepp som kalladas
»Jern-barden»; hvardera stammen var beslagen med en tjock jernplåt och med
hvasseggade jerntaggar.
Före ett sjöslag plägade man binda framstammama tillhopa, så att hvar
linie bildade ett sammanhängande helt. Den vigtigaste striden fördes derfor
i framstammen, der de yppersta kämparne också vanligen hade sin plats.
Då skeppet låg stilla, i synnerhet for natten, spändes tält öfver det.
Höfdingen låg under tältet i lyftingen. Ibland slog man dock upp tält pä
stranden.
Skilnaden mellan krigsskeppen och handelsfartygen visar sig bäst af
Snorre Sturlassons berättelse, hur den gamle norrmannen Hårek från Tjotta
smyger sig igenom Öresund efter slaget vid Helgeån, då Olaf Haraldsson var
instängd i Östersjön och sjelf återvände hem landvägen (s. 261). Hårek sade
sig vara för gammal att gå och for ensam sjövägen. Då han nu närmade
sig det af danskarne bevakade Öresund, tog han ned masten, svepte skeppet
ofvan vattenlinien med grå tältduk och rodde endast med ett par åror i forai
och aktern, under det större delen af manskapet satt lågt ned, så att de ej skulle
synas. Då danskarne sågo skeppet, togo de för gifvet, att det var ett
handelsfartyg, lastadt med sill och salt, och Hårek slapp fram.
I Sverige finnes väl icke nu något fartyg qvar från vikingatiden, ehuru
det ej är alldeles omöjligt, att åtminstone lemningar af ett sådant vid
undersökning af någon bland landets många ännu orörda grafhögar kunna
komma i dagen. Från Norge känner man emellertid ett ovanligt väl bevaradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
