Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den yngre jernåldern eller vikingatiden. (Från omkring år 700 till omkring år 1060) - Fredlig samfärdsel med främmande länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hamedaner delvis bebodda Sumatra och der hållit sig i bruk ända till våra
dagar hos pns hedniska stammar.
Vi hafva sett hvilken vigtig handelsförbindelse våra förfader öfver
Ryssland underhöllo omedelbart med Österlandet. Öfver Ryssland gick emellertid
äfven en annan för Norden kanske lika vigtig handel, nämligen med det
byzantinska kejsardömet. De i det föregående (s. 279) omtalade
fredsfördrag som åren 912 och 945 afslötos mellan de ryska storfurstame och de
byzantinska kejsarne afse bland annat att skydda de ryssar som i
handek-ärenden besökte Konstantinopel. Att svenska köpmän ofta besökt denna stad
i sällskap med väringarne eller sina ryska anförvandter är mer än troligt;
och säkert är, att Sverige öfver Ryssland erhöll från Konstantinopel kostbara
tyg och andra eftersökta handelsvaror, som de förfinade byzantineme hade
att erbjuda de praktälskande nordborne i byte mot dessas dyrbara pelsverk
och andra varor.
Handeln med Ryssland gaf åt handelsplatserna på Sveriges östra kust,
och framför allt åt Gotland, en stor betydelse, helst Sveriges förbindelser både
under nu ifrågavarande tid och under många århundraden derefter
förnämligast voro riktade åt öster och söder.
Om svenska mäns färder österut, både krigiska och fredliga, vitna
ännu talrika runstenar i landets särskilda delar. Många äro resta till minne
af män som farit i »österväg» eller till »Österrike», det vill säga länderna i
öster; andra nämna mera bestämdt färder till Finland, Tavastland, Estland,
Virland (en del af Estland), Livland, » Gårdarne » (Gårdarike) och Holmgård.
En runsten i Ytter-Selö socken, Södermanland* är rest af Sirid åt hennes
man Sven, som »ofta seglade med dyrbart skepp till Semgallen omkring
Tumisnis». Semgallen är Kurlands östra del, intill Dttnafloden, och »Tumisnis»
är Domesness, Kurlands nordligaste spets, vid inloppet till Rigabugten. Å
Turinge kyrkogård i samma landskap finnes en annan runsten, rest till minne
af en man hvilken »föll i strid österut i Gårdarne, såsom höfding för en
trupp».
Talrika runstenar i Upland, Södermanland och Östergötland tala om
män som följt en Ingvar på hans färd österut. En sten i Odensala socken,
Upland, är af tvenne bröder rest till minne af deras fader, »hvilken styrde
skepp österut med Ingvar i Estland»; af inskriften på ett par andra runstenar
ser man, att färden utsträcktes ända till Särkland, det är saracenernes land i
Asien. En af sistnämda stenar (fig. 356), nu inmurad uti ett torn i Gripsholn»
slott, är af modern ristad åt »Havald, Ingvars broder», hvilket synes
antyda att Ingvar härstammat från denna nejd och att hans färd således utgått
från Mälaren. Denna färd är troligen densamma som sedan blef föremål för
en romantisk skildring i den isländska sagan om »Ingvar den vidtfarande»,
hvilken der säges hafva lefvat på Olof Skötkonungs tid; runstenarna synas
också verkligen kunna tillhöra förra hälften af 1000-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
