Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den yngre jernåldern eller vikingatiden. (Från omkring år 700 till omkring år 1060) - Lefnadssätt. — Näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.grunder antaga, att de varit lika de samtida norska och isländska, om hvilka
man har bättre kännedom. Vi kunna så mycket hellre antaga en sådan likhet,
som vi ännu i dag uti aflägsna trakter af vårt land kunna se en eller annan
stuga af alldeles samma slag, känd under namnet »ryggåsstuga», ett minne
af forna tiders bygnadssätt. Linné har i sin »Skånska resa» gifvit,en
noggrann beskrifning och teckning af det inre i en sådan stuga, sådan den änna
for hundra år sedan, liksom än senare, var vanlig i södra Småland, mot
gränsen till Skåne.
Ett sådant forntida hus bildade vanligen ett enda aflangt fyrkantigt
rum, hvars långväggar voro ganska låga, stundom mindre än manshöga, och
hvilka saknade både fönster och dörrar. Ingången var på ena gafveln, genom
en förstuga, och fönstret (eller fönstren), der sådant fans, satt på det
vanligen högresta taket, som hvilade på bjelkar, hvilka gingo tvärs öfver huset,
från den ena långväggen till den andra. Mellanrummen mellan dessa
tvar-bjelkar voro i allmänhet icke fylda genom något innantak, utan lemnade
inträde åt det sparsamma ljus, som kunde tränga sig in genom fönster och
rökfång. Skorsten fans nämligen icke, endast en öppning vid takåsen, genom
hvilken röken steg upp från den midt på golfvet flammande elden. Taket
var på utsidan täckt med torf, halm eller spån.
Om huset måste byggas mycket rymligt, blef spännvidden for stor, for
att taket skulle kunna anbringas på nu beskrifna sätt. Man lät det då hvik
på två rader uppresta stolpar, gående på ömse sidor om midten och
motsvarande pelarraderna i våra kyrkor. Härigenom kunde man erhålla en sal
af betydlig storlek.
Fönstren voro små och synas ursprungligen hafva varit öppna gluggar,
endast försedda med en brädlucka, som kunde skjutas for. I bästa fall voro
de täckta med någon mer eller mindre genomskinlig skifva, troligen ofte
gjord af den tunna hinna som vid födelsen omgifver kalfven (ännu i dag
använd till samma bruk på Island). Glasfönster torde, ehuru icke okända for
romarne redan kort efter Kristi födelse, ej hafva varit i bruk här i Norden
under hednatiden.
Väggarna voro på insidan i allmänhet nakna eller endast betäckta med
sköldar, vapen och dylikt. Vid högtidliga tillfallen behängde man dem meJ
en särskild »bonad», bestående af långa längs takkanten gående dukar,
stundom med färgade, konstmässigt sydda bilder1. Ännu på 1500-talet hörde
dylika väggbonader till hemgiften äfven åt den högre adelns döttrar, och
ända intill våra dagar hafva sådana vid de stora högtiderna prydt månget
svenskt hem på landet.
Golfvet bestod, liksom ännu mångenstädes, endast af hårdstampad len
Det kunde ej gerna vara brädbelagdt, så länge ingen särskild spis fans, utan
elden lågade fritt på härden, som var bildad af flata stenar, lagda längs golf-
1 Den s. 282 omtalade »tapeten fr&n Bayeux» har varit en väggbonad, och skåndifliråi*
etnografiska samlingen i Stockholm eger flere sådana bonader från senare tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
