Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den yngre jernåldern eller vikingatiden. (Från omkring år 700 till omkring år 1060) - Lefnadssätt. — Näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befolkning vid hotande fara kunde finna skydd. Den mycket spridda tron, att
dessa borgar varit vikingamisten, kan ej vara riktig; deras läge och andra
omständigheter visa, att sådant åtminstone icke gerna kan tänkas om flertalet.
På Öland finnas ock borgar med murar bygda på samma sätt som de
nu beskrifna, men dessa borgar ligga ej på bergshöjderna utan på slättlandet,
hvarför ock det af muren omslutna rummet nu på några ställen är uppodladt.
Borgens form är rundad eller oval, storleken ofta betydlig, och märken
efter boningarnas
tomtstenar ej sällan synliga. Den
bäst bibehållna bland öns
märkliga fornlemningar af
detta slag är Ismantorps
borg på Folkeslunda bys
utmark i Långlöts socken
(fig. 375, 376). Muren,
bygd af granithällar och
kalkstensflisor, är fast,
ehuru intet spår af murbruk
finnes; dess höjd är 3,5
meter och tjocklek 3
meter upptill på de ställen
der den ej är skadad. Flere
portöppningar leda till det
inre, som har en
genomskärning af icke mindre än
124—127 meter.
Grundmurarna till de talrika
husen i borgen äro ännu på flere ställen synliga till omkring en meters höjd
öfver jordytan, med samma tjocklek.
Ehuru man icke med visshet kan bestämma dessa borgars ålder, är det
dock sannolikt, att åtminstone en del af dem uppförts eller begagnats under
den tid som nu är i fråga.
Yi återvända till de fredliga, egentliga boningarna. Under de långa
vinterqvällarna upplystes stugan eller salen förnämligast af elden på härden
eller af de i väggen instuckna blossen, gjorda af klufna, torra, kådrika
barr-vedsstickor. På en tid, då man icke tillbragte aftnarna med att läsa eller
skrifva, behöfdes icke så god belysning som nu. Ett par märkliga fynd hafva
emellertid visat, att åtminstone mot slutet af det tidskifte vi nu betrakta
vaxljus icke varit helt och hållet okända i Norden. Eld slog man med stål
och flinta. Både flintstycken, mycket knackade i kanterna, och eldstål äro vid
mångfaldiga tillfällen funna i grafvarna från denna tid.
Om husgerådet i våra förfäders hem under hednatidens sista
århundraden kunna vi med fyndens och sagornas tillhjelp bilda oss en ganska god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
