Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deltog han i skapandet af menniskan, som af honom fått sina onda lustar.
Till sitt yttre är Loke fager, men i sitt sinne ond och i all sin vandel ostadig.
Slug och listig är han och ej nogräknad om medlen. Ständigt ingriper han
i åsarnes lif, än förderfvande och än hjelpande.
Genom sin delaktighet i Balders död och sin vägran att gråta öfrer
honom hade Loke ådragit sig*, åsarnes vrede, hvilken än mer ökades genom det
hänsynslösa sätt, hvarpå han vid ett gille skymfade alla gudar och gudinnor.
Han måste fly och höll sig om dagarna dold i en fors, sedan han förvandlat
sig till en lax. Men Odin hade märkt hvar han fans, och åsame lyckades
slutligen att fånga honom. Med sin sons tarmar bands han fast vid tre på
kant resta stenhällar, och en orm sattes öfver honom, så att ettret skulle
drypa i hans ansigte. Men hans maka Sigyn står troget hos honom oeb
håller ett kärl under etterdropparna. När kärlet är fullt, måste hon
emellertid taga bort det för att tömmas, och ettret dryper i Lokes ansigte. Han
sliter då så våldsamt i sina yttrar, att hela jorden skälfver; det kallar mas
jordskalf. Så ligger han fjettrad till gudarnes undergång.
Med en jätteqvinna hade Loke födt tre barn: Fenresulfven,
Mid-gårdsormen och Hel. Då gudarne erforo, att dessa tre syskon uppföddes i
Jötunhem, och spådomarna upplyste dem om att mycket ondt skulle komma af
Lokes barn, så lät Allfader hemta dem. Ormen kastade han ut i hafvet, som
omsluter alla land, och der växte den så, att den ligger midt i hafvet och
biter sig i stjerten. Hel slungade Allfader ned till Niflhem och gaf henne
herravälde öfver nio verldar, för att hon skulle i sin boning mottaga alla dem
som dö af sjukdom och ålderdom *. Ulfven uppfödde åsarne hemma, men
slutligen vardt han så fruktansvärd, att de försökte binda honom med ett af
Svartalfaliems dvergar gjordt band. Ulfven, som kunde slita alla band i
hvilka intet svek fans, ville dock ej låta åsarne på honom pröfva detta band.
om ej en af dem lade sin hand i hans gap till underpant derpå, att det
vore fritt från svek. Ty gjorde detta och miste sin hand, då ulfven märkte
att han ej kunde slita sig lös.
Efter denna skildring af de gudar och andra öfvernaturliga väsen på
hvilka våra hedniska förfäder trodde, skola vi se huru de tänkte sig, att dessa
gudar skapat verlden och menniskan, styrde verlden och förgingos.
Den gamla eddasången Yöluspå (Valans spådom) ger oss svar på dessa
frågor. Valan sjunger:
Det var åldrarnas ursprung ej höjde sig jorden,
då Yme bygde. ej himlen ofvan.
Ej fans sand, ej sjö, Gapande svalg fans,
ej svala vågor; men gräs icke.
Från urminnes tider, förrän jorden blef till, funnos redan två verldar:
nedtill var Niflhem, mörkrets och köldens verld, och of vantill Muspelhem. 1
1 Af Hel (aom bör läsas Häl) är ordet helvete kommet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
