Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B. Sveriges medeltid, förra skedet, 1060—1350 - Inledning - Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det första vi nu med visshet känna om den kristna kyrkans ansträngningar
för att vinna fast fot i Skandinavien är en af påfven Paschalis I (år 822)
utfärdad bulla, hvilken gifver åt Ebo, erkebiskop i franska staden Reims, uppdraget
att bland de nordiska folken verka för kristendomens utbredande. Ebo begaf
sig omedelbart derefter till Danmark, der han lyckades grunda en kristen
församling; och for att vinna kejsar Ludwig den frommes understöd måste en
dansk, af medtäflare förjagad konung Harald jemte sin familj och ett talrikt
följe mottaga dopet i Mainz (826). Då Harald med frankiska krigares hjelp
återtog sin tron, åtföljde honom kristna prester, af hvilka en hette Ansgar.
Denne, som var en from, lärd och af trosnit brinnande munk från klostret
Corvey (i Westfalen),
arbetade nu under två år med
framgång för den kristna
lärans utbredande i
Danmark.
Vid samma tid anlände
i något nu ej kändt ärende
till kejsar Ludwigs hof
sändebud från Sverige, hvilka
försäkrade, att många i
deras land voro benägna för
kristendomen och att deras
konung ej skulle förmena
kristna prester tillträde till
landet. Då Ansgar i
anledning häraf tillfrågades,
om han ville företaga en
missionsresa till Sverige,
förklarade han sig genast
beredd och afgick till det
atlägsna landet åtföljd af
en klosterbroder från
Corvey Witmar(omkrin^ 830). 417. Ansgar. Efter en i tril skuren bild från medeltiden, i
^r.. \. . .. , Hamburgs domkyrka.
vanligt mottagna at
konung Björn, kunde de båda missionärerne ej blott skänka religionens länge
saknade tröst åt de många kristna krigsfångar som lefde i Sverige, utan äfven
omvända flere af landets egna invånare, bland dem äfven den mäktige
höf-dingen Herger, hvilken under lång tid blef trons fastaste stöd i Svitiod.
Efter halftannat års frånvaro återvände Ansgar och Witmar till kejsaren,
hvilken, glad öfver berättelsen om deras framgång, beslöt att upprätta ett
sär-skildt erkebiskopsdöme for Norden med säte i Hamburg. Till forste
inne-hafvare af denna nya erkebiskopsstol utsågs Ansgar, som invigdes i slutet af
831 och följande år utnämdes att jemte Ebo vara påflig legat hos svenskar,
danskar, slaver och andra nordiska folk. Samtidigt vigdes till Sveriges förste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
