Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B. Sveriges medeltid, förra skedet, 1060—1350 - Inledning - Sverkerska och erikska ätterna. Omkring 1130—1250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen Svend Grade med en här in i Småland (vintern 1153—1154),
En orsak till kriget var måhända äfven den tillflykt Svends motståndare vid
flere tillfällen funnit i Sverige, hvarjerate den danske konungen synes hafva
hoppats att lätt eröfra det af en okrigisk och nu gammal konung styrda,
landet. V är ends tappra invånare, virdarne, tillfogade honom dock sådana
förluster, att han snart måste återvända utan att sedermera förnya striden.
Det är en gammal sägen, att värendsqvinnorna med Blända i spetsen tagit
verksam del i försvaret och till lön derför erhållit den lika arfsrätt med
männen som de från urminnes tider åtnjutit.
Konung Sverker »den
gamle», såsom han plägade
kallas, mördades af sin
hä-stesven i närheten af
Alvastra, då han skulle rida till
julottan (1155 eller 1156).
Han begrofs i Alvastra
I kloster.
Redan omkring år 1150
hade han blifvit afsatt af
uppsvearne, som valt till sin
konung en ansedd man i
| Svealand vid namn Erik,
i son af Jedvard, hvilken
krö-| nikan kallar »en god och rik
| bonde» b Enligt en gammal
I anteckning, hvars
tillförlitlighet dock är osäker, skulle
Eriks moder, Cecilia, varit
dotter till Blot-Sven och
syster till den Kol som
upp-gifves vara Sverkers fader.
Erik, stamfader för den
erikska konungaätten, är 431. Dopfunt af sten i Tryde kyrka, Skåne,
känd under tillnamnet den
helige; han har äfven, ehuru på grund af ett misstag, i senare tid ansetts
vara den nionde svenske konungen med namnet Erik.
En konungalängd kallar honom »laggifvare», och ehuru närmare
underrättelser om hans verksamhet såsom lagstiftare saknas, är det antecknadt i
Uplands lag, att qvinna giftes »till heder och husfru, till half säng, till lås
och nycklar, till laga treding i lösören och aflingegods och till all den rätt,
som upländsk lag är och den helige Erik konung gaf». Samma stadgande
finnes äfven i andra landskaps lagar. 1
1 Han har orätt ansetts vara stamfader för den adliga ätten Bonde. De äldsta med säkerhet
kända leden af denna ätt ses å stamtaflan i andra delen, s. 242.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
