Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B. Sveriges medeltid, förra skedet, 1060—1350 - Folkungaätten, tiden 1250—1350 - Birger Jarl och hans söner. 1250—1290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Både innan Valdemar var fullvuxen och under de sex åren efter hans
giftermål, då han således hunnit den ålder att han sjelf bort regera, framstår
Birger nästan alltid såsom Sveriges verklige regent, antingen det är fråga om
lagstiftning och andra inländska åtgärder eller om förhållandet till främmande
makter. Det är han som på talrika möten med Norges och Danmarks
konungar afgör den nordiska politikens vigtigaste frågor; han utfärdar och
beseglar ensam de vigtiga frihetsbrefven åt Lttbecks och Hamburgs* handlande,
ehuru det senare gafs året efter Valdemars förmälning; till honom skickar
Englands konung sändebud; allt utan att Valdemar dervid ens nämnes.
Stundom utfärdas dock brefven i Valdemars namn eller af konungen och jarlen
gemensamt.
Att Birger förfogar äfven öfver landets framtida öde, väcker under
sådana förhållanden, och då vi känna, huru föga utvecklade den tidens
stats-rättsliga åsigter voro, mindre förvåning än man annars kunnat vänta. Redan
tidigt förbereder han en delning af riket mellan sina söner, och påfven
uppmanar i ett bref af december 1255 erkebiskopen i Upsala samt biskoparne
i Linköping och Skara att verka för upprätthållandet af jarlens anordning i
detta hänseende. Det heter häri, att jarlen genom en sådan delning
hoppades kunna undvika alla de
olyckor, som efter hans död eljest
kunde drabba riket, »hvilket
nyligen på lagligt sätt tillfallit
honom». Närmare uppgifter om
de delar jarlen ämnat åt hvar
och en af sönerne eller om vilkoren meddelas i detta bref lika litet som i
andfa handlingar. Vi hafva endast rimkrönikans berättelse, att Magnus efter
Birgers död fick Södermanland med Nyköpings hus, och att Erik då erhöll sitt
fäderne först, sedan län dertill. Det är emellertid ej förrän Magnus år 1275
antagit konunganamn, som Erik blir hertig, och först långt efter dennes
samma år inträffade död finna vi Bengt vara hertig af Finland1 2.
Af dessa omständigheter, och då rimkrönikans berättelse om Eriks län
ej torde vara säker, synes det framgå, att Birgers anordning endast afsett att
på nu okända vilkor gifva en del af riket åt Magnus, hvilken redan under
faderns lifstid kallas hertig och då, liksom under hela tiden före sin
tronbestig-ning, var den ende som förde denna titel3. Urkunderna från Valdemars rege-
1 Fig. 478 prägladt för Birger jarl (?). — Fig. 479 inskrift: Val [demar] eller V
åldern arus]. — Fig. 480, funnet år 1786 jemte mer än 24 000 dylika små mynt, kvaribland några voro
lika fig. 478, vid Styra kyrka i Östergötland.
2 Att detta ej varit endast en titel synes framgå deraf, att Bengt i sitt testamente talar om
de skulder han i och för hertigdömet ådragit sig, hvarför han önskar, att de måtte betalas af
her-tigdömets inkomster. — I början af Magnus’ regering var Bengt hans kansler; 1284 blef han
hertig i Finland, 1286 biskop i Linköping och dog 1291.
3 Magnus är den förste hertig i Sverige; det bör dock anmärkas, att på latin, hvilket språk
användes i nästan alla den tidens handlingar, både jarl och hertig betecknas med samma oi*d (dux).
— Uti ett på sommarn 1266, således kort före Birger jarls död, utfärdadt bref kallar denne sin
478—481. Svenska silfvermynt från midten af
1200-talet, ensidigt präglade’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
