Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B. Sveriges medeltid, förra skedet, 1060—1350 - Folkungaätten, tiden 1250—1350 - Birger Jarl och hans söner. 1250—1290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I likhet med sin fader sökte konung Magnus genom förbättrade lagar
främja landets utveckling och befästa den allmänna säkerheten; äfven i detta
fall var han olik sin broder Valdemar, från hvilkens regeringstid inga dylika
åtgärder omtalas. Den verksamhet Magnus utvecklat såsom lagstiftare har
varit af mycket stor betydelse för den svenska samhällsförfattningens
utveckling och sträckt sina verkningar ända till vår tid.
Detta gäller i synnerhet hans stadgande om skattefrihet för den som
ville göra rusttjenst (russtjenst)l. På ett stort, omkring år 1280 hållet
herremöte på Al snö, nu Adelsö i Mälaren (s. 309), stadgade konungen
nämligen, att, »emedan de, som honom följde med råd och hjelp, borde hafva
mera ära», alla hans och hans broder Bengts män jemte alla dem som på
deras go<k voro, äfvensom alla biskoparnes svenner skulle vara fria från
hvarje afgift till konungen. »Vi vilja ock, tillägger han, att alla de män
som med häst tjena skola hafva samma frälse, hvem helst de tjena.» Dessa
få ord innebära grunden för det svenska adliga frälseståndets uppkomst.
Den allmänua
värn-pligt, som af ålder funnits i
Sverige och som egentligen
var beräknad på härfärd till
sjös och till fots, gjorde
ej längre till fyllest, sedan
krigsväsendet småningom
undergått den förändring,
att det mesta, om icke allt,
numera berodde på det
jern-klädda rytteriet. Tjensten
till häst var dock kostbar # M
oell kunde ej åläggas alla. 492. ’ Plan .fHelgeand.kyrkan i VUby"^
I Danmark och andra
länder, der konungarne hade många län att bortgifva, erhölls väl ett betydande
rytteri derigenora, att krigstjenst till häst var en af länsinnehafvarnes
förnämsta skyldigheter. Men i Sverige, der länens antal var mindre, måste andra
utvägar sökas, hvarfÖr konung Magnus, efter föredöme från grannländerna,
-erbjöd skattefrihet såsom vederlag för rusttjenst, hvarvid det bör märkas, att
den ökade bördan ansågs fullt motsvara det erbjudna vederlaget, samt att
den beviljade friheten endast gälde afgiftema till konungen, men ej dem som
utgingo för kommunala ändamål eller till kyrkan.
Vi få af det följande se, huru en åtgärd, som endast afsåg att genom
användande af vissa konungens inkomster fylla ett vigtigt behof, grundläde
ett privilegieradt stånd, hvilket slutligen fick behålla sin skattefrihet, äfven
.sedan det upphört att utgöra den rusttjenst som skulle vara vilkoret derför.
I den nyssnämda af konung Magnus vid mötet på Alsnö utfärdade
stadgan läsa vi vidare: »I vårt rike har länge varit en osed, att alla de
1 Ursprungligen rosstjenst, af ross, häst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
